Sprängd

Igår kväll trodde jag magen skulle sprängas. Den var som om jag skulle ha ätit torr betong och sen fyllt på med några gastuber. Fy vad drygt.


Jag kanske ska döpa om den här bloggen till kroppskrämpebloggen. Alttid är det nå men för mesta är det huvvet. 


Ja det är ju tur man slipper åka och bada i alla fall. Med den här igensatta skallen skulle det vara bli etter värre. Då skulle jag få ligga med ättiksflaska för resten av sommaren. 


Jag har legat en hel sommar ett år. Det var 2002 tror jag. Det började på försommaren med tätare och tätare migränliknande huvudvärk som främst satt runt ögat. Jag jobbade på ridskolan då och var engagerad dygnet runt. Stress och bråk.
Sen blev det värre och värre och smärtan blev som en förgrenad glödgad jävulsslinga från axeln, halsen, tinningen, hjässan, pannan, örat och ögat. Bara ena sidan av skallen. 

Det kom som anfall, attacker, varje dag och det blev värre om jag somnade till vilket gjorde mig livrädd för att somna. Det var nog för att jag bet ihop tänderna när jag sov. Till slut gjorde det ont mer eller mindre hela tiden. 


Smärtan var 10 på en skala av 10. Det var så jävligt så jag inte kunde prata eller röra mig. Tårarna rann, näsan rann och svetten lackade och adrenalinpåslaget fick mig att skaka och ångesten att slå på på en hundradel. Jag kunde i bästa fall kvida. Ingenting hjälpte, inga tabletter, ingenting. 


Det här höll i sig i flera månader. Jag var till läkare, tandläkare, skallröntgen osv osv men ingen kunde ge ett svar varför jag hade sådan olidlig smärta. Och inte nånting jag tog hjälpte. 


Till slut fick jag förtur till en neurolog som förklarade att det måste vara en muskelanspänning som påverkade flera nervbanor i huvudet och ner i axeln. Musklerna krampade, det blev som blåsor under skinnet när musklerna drog ihop sig. De var stora som halva kokta ägg och de tryckte på nerverna.
Muskelanspänningen berodde troligen på långvarig stress och att smärtan nådde sådan hemsk nivå berodde eventuellt på att jag hade en spökande tandrot som "triggat" nerven. 

Ja, jag fick tegretol som är effektivt mot nervsmärta och första gången jag tog det när jag fick ett anfall så var det som en gudagåva. Smärtan mer än halverades. 


Jag har fortfarande kvar den här slingan och när jävulen jagar mig så blir det värre men nu vet jag i alla fall vad det är. 


Då trodde jag på allvar att livet var slut. Jag försvann in i världens depression och dödsångest. Jag kunde inte äta, inte vågade jag sova riktigt, jag kunde inte vara uppe utan låg på sängen alla solvarma dagar när alla andra var på stranden. Vecka efter vecka.


Det var nog bland det värre jag upplevt. 


Nån gång i september började allt avta. Jag fick bukt med tanden, jag blev avkopplad från ridskolan och jag gick och fick akupunktur för att slappna av i axlarna. Men jag åker fortfarande ingenstans utan tegretol.


Kroppskrämpebloggen.