Smärre breakdown

Ja herregud vilka jävla spel...


Skallen löper amok och kroppen ger vika. Sömn kan man ju glömma. Upp 100 gånger innan krypningarna får hålla undan för galen mardrömslik halvdvala. 


I tolvtiden  i natt satt jag i köket och åt kräm och mjölk och läste herderliga gamla Carl Barks - Kalle Anka äventyr. Jag har de inbundna årgångarna och jag kan inte sova. 


Nu har jag stickningar och ilningar i hela kroppen och inuti huvudet. Synd att hela Sverige stannar på sommaren, då när man behöver instanserna som mest. Typ... psykologer.

Pluto på Hävlingen

Det gäller att ha så pass mycket självdiciplin, självbevarelse, och en vilja om att ta hand om sig att man, faktiskt, tillåter sig att få känna sig som en räka. 


Kasta åt sidan alla "ta vara på dagen" känslor. Ta vara på dig själv istället. Ja jag säger det till mig själv för jag sitter här med den värsta sortens myrkrypningar och tycker att jag borde och måste en massa och passa på och jävulen och hans felmönstrade klänning.


Kan man få slappna av kanske? Kan man tillåta sig själv att få slappna av? Var kommer den här förbannade prestationsjävulen ifrån? Inifrån? Ja. Utifrån? Ja. Åt helvete med det. Jag orkar inte. Inte nu. Lyssna för satan, lyssna på sig själv. LYSSNA! Ska det vara så svårt? 


Ja. 

Bästa fru Bull tog upp det här med potential häromdagen. 


Jag tror kraven kommer därifrån. Om man har insett sin potential och så gör man inget av det! Skandal. Sicket slöseri. BAH!


Jag skulle kunna ha läst mig till nåt suveränt yrke, jo jag har ju gjort det för all del (här kommer försvarstalet) jag är ju diplomerad hästskötare och ridinstruktör... men liksom pffff vad är det?


Man ska ju ANSES som sådan också, så pass att man blir erkänd och anlitad. För det krävs det nån form av allmän... ja SYN på en att man är nån att anlita. 


Tro mig, för det behöver man inga kursintyg när det kommer till det enskilda ekipaget, då är det mer den allmänna uppfattningen som spelar in. Inte vad man verkligen kan. 


Det är svårt att visa och BEvisa. 


Jag skulle ha kunna läst vafan som helst (här kommer skrytet) eftersom jag blivit begåvad med ett jävla minne och en förmåga att hålla en miljard grejer i skallen. 


Jag skulle kunnat ha bli idrottare eller polis eftersom jag har en skaplig fysik. 


Jag skulle kunnat ha lära mig spela instrument eftersom jag har så kallat musiköra. 


Potentiell döskalle. 


Jag skulle kunnat ha målat tavlor eller skrivit böcker men jag tar mig inte ens för att plocka fram en pensel eller att plita ner ett enda ord i följd. Ja annat än i bloggen då. 


Potentiell prestationsstress professional. 


Potentiellt bryt.