Mycket ska man vara med om. Och om det är nåt som kan sätta skräck i en så är det väl idiotkänningar i mörkret.
Det hällregnar annars. Härligt med lite vatten som omväxling. Jag hoppas att det kommer att lägga av till höleveransen mot kvällningen. Jag hoppas även att getingboet på stallvinden har lagt av.
Det är inte så roligt att lassa hö tillsammans ett gäng wespor.
Jag har drömt mardrömmar i natt. Exjävulen var full och körde in i huset med bilen och sen gick det inte att få ut fanskapet. Samma visa i varje dröm. Jag ringde snuten, jag var rasande men ingenting hände. BAH! Men rädd var jag inte. Najs.
Jag låg inatt och tänkte på ångest. Hur kommer man egentligen tillrätta med det? Går det verkligen att bli kvitt ångest och panikattacker som man, jag, haft sedan jag bara var några år?
Hur sjutton ska det gå till? Hur får jag ur det ur systemet? Kommer det så kommer det, så har det ju varit hittills. Jag har inte kunnat hejda eländet mer än än några gånger i mitt liv med hjälp av... ja nån slags KBT-tankekedja. I övrigt så väller det över mig som en ödesmättad skräckvåg from Hell utan mer än några sekunders förvarning.
Sen sitter det i, minst tolv timmar, ibland flera dagar. Den värsta varianten. Däremellan får man dras med den däringa vardagsjävulen.
Nej jag hyser inte mycket hopp.
