Jag har varit en riktig friskus, ridit i snön, åkt skidor som en dåre, slalom och längd men nu... nej fy fan. Jag fryser, jag uslas, jag har ont och mår kass. Jag vill bara kura ihop mig.
Anledningen till det här konstaterandet är ruelsen över ett faktum. Landstingsbyxor i all ära men de är jävligt fula. De framhäver inte ens figur på ett smickrande sätt what so ever.
Men eftersom jag inte har några andra byxor som jag kan ha utan att starva av så har jag dem. Och så tänkte jag efter om jag inte har några gamla jeans och jo...
Jag vägde ju alltså 89 kilo som mest. Men så gick jag ned några kilo och inhandlade ett par jeans i storlek 44 som jag kunde ha.
Sen begav det sig inte bättre än att jag fortsatte att gå ned i vikt så de där brallorna blev som nå' slags militärtält och jag gav bort dem.
Och jag köpte ett par nya snyggjeans. Ja... jag fick upp dem på låren och sen var det stopp.
De hängde i garderoben tills jag med nöd och näppe fick dem över arslet och jag knäppte dem och tänkte; "nu har jag de här tills de sitter skönt."
Och sen ramlade de av mig. Jag kunde inte ha dem ens med skärp. Det såg ut som en clown som har byxor med rockring i midjan. Om jag hade haft en rockring alltså och inte ett skärp.
Och så köpte jag jeans i storlek 36 och de satt som en smäck.
Jag trodde att jag gett bort de här snygg-rockringsjeansen också men idag, av en händelse så hittade jag dem i en bod. Och jag tänkte; "ja ja, skitsamma om de är lite stora, det är ett par snygga jeans i alla fall."
HAAAAAA HAAAAA HAAAAAAAAAA!
Jag har med nöd och näppe fått dem över arslet.
Jag har haft dem nu i en timme men snart åker landstingsbyxorna på det säger jag bara. Det kan fan sprängas i ett par jeans.
Och vågjäveln tänker jag inte gå nära ens.
