Eftersom man (jag) är piskad av mig själv att utnyttja potentialen man fått sig beskaffad så är inget annat än det bästa bra nog.
Men så är det det där med att sluta orka.
Krafterna räcker knappt till en påse kattskit. Och då får man börja acceptera en massa som man inte vill acceptera. Som att det här som jag åstadkommit idag (gått ur sängen) är bra nog.
Eller att pulvermos och korv är en matlåda bra nog istället för kycklinggryta professional med broccoli, ingefära och selleri.
Eller att ett C i ett ämne som man siktat på att få högsta betyg i är bra nog. Jo jag satte C som målbetyg men det var mest för att få bort rutan nån jävla gång så jag kunde börja kursen.
Jag tänkte: "BAH, det där överträffar jag lätt sen!" Jo jävlar. När hjärnan är slut så är det inte så lätt att lära in saker utantill och svara på frågor muntligt med en webbkamera upptryckt i skallen, avslöjandes minsta tveksamma ryckning i ögonvrån.
Jag glömde till exempel att medier inte bara är bra för att sprida information utan även för att granska makthavare. Va? Det är som att glömma vad man heter. Men igår visste jag inte vad det var för dag. Jag var tvungen att titta flera gånger i både telefon och almanacka.
Sen låg jag i timtal på soffan - -totalt död i både huvud och kropp.
Men idag, tamfan, fick jag full pott på samhällskunskapsprovet och jag fick ett C trots att hjärnan låg på en liten vagn i ett snöre 5 meter bakom mig. Den blev kvar i korridoren och när läraren stängde dörren så hade jag inte tillgång till den mer.
Men det får vara bra nog.
