Dagen är tjock.
I tvåtiden i natt vaknade jag med ett ryck. Ibland när man är mellan sömn och vakenhet så kan man höra bankande ljud och det var precis vad jag gjorde. Våran panna låter så när den kokar varvid den som alltid sover med ett öga öppet naturligtvis flyger upp på en hundradel.
Jag blev smärtsamt medveten om att tänderna satt löst. Jag hade bitit och gnisslat i sömnen. Skallen bankade, tinningarna var för små, pannan och käkarna gjorde förbannat ont.
GÖR ont.
Jag genomlever en fruktansvärd ansträngning under sömnen. Både kroppslig och mental. det märks eftersom jag är alldeles slut när jag vaknar, rädd och har ont överallt.
Återhämtningen går om intet.
Idag ska jag trotsa min antisociala sida och deltaga i två laborationer. En i kemi och en i naturkunskap.
Alltid när jag ska vara med i sociala sammanhang så får jag känslan av att jag spelar en roll. Att jag tittar på och att det är nån annan som pratar och lever sta. Inte för att jag förställer mig för det gör jag inte men jag gör liksom det man ska och lite till fast jag inte behöver.
Jag skulle ju kunna vara tyst och sitta i ett hörn men det är som att någonting kopplar på och pratar av sig själv.
Kan det vara hjärnan?
