Bandit rock i väntrummet på psyket. Psykologen skrattade åt mig. Det var jag som satt på radion och rattat in den kanalen nämligen.
Men det var ett jobbigt samtal. Jag kände mig hudlös och avskrapad. Oskyddad. Sist jag var där så skrapade vi på isskoprpan till ett avgrundsdjup. Det resulterade i en tredagars ångestsejour över helgen.
Jag har en sjukdom. En sjukdom som gör att jag inte vet om jag fungerar eller inte. Därför är jag livrädd för att ta på mig saker därför att jag vet att rätt vad det är så blir jag för sjuk för att kunna göra det jag lovat.
Den här sjukdomen erkänner jag inte själv som en sjukdom. Jag tycker att det är löjl och undanflykter, Till och med så har en psykolog sagt det till mig, att jag har ett "starkt undvikande beteende". Ja, jag undviker att lova saker som jag inte vet att jag kan hålla. Av rädsla för att bli för sjuk för uppgiften.
För jag håller vad jag lovar och sviker aldrig.
Jag har känt i hela min uppväxt, att när jag fått lov att svika kompisar, att ringa och säga att jag inte kan komma fast vi bestämt, när jag fått lov att tacka nej till översovningar eller evenmang med skolan så har jag varit en svikare och urballare, nån som aldrig är med. Som alltid ringer återbud och ändrar på planerna.
Men jag har varit så rädd för att kasta mig in i deltagandet - och sedan bli tvungen att blotta min sjukdom inför alla. Bli så liten som jag känner mig inför allas åsyn. Gråta och hacka tänder, må illa och inte kunna prata. Inför alla.
Jag blev varse igår mitt verkliga clownfejs. Det som jag skojat om så ofta men som jag ändå inte förstått den fullständiga vidden av.
Varför jag sedan barnsben alltid varit en teataerapa och tagit över, varit för mycket, levt ut och livligt härjat runt i skolan, på alla platser jag nånsin befunnit mig, bland kompisar eller på andra ställen. Jag tar rodret och leder, blir centralfiguren.
Så är jag ju inte när jag är ensam. Då är jag tankfull och tyst, inåtvänd och stilla.
"Varför gör jag det för?" sa jag.
"Därför att det är något som måste döljas." sa psykologen.
Ja...
...det är något som måste döljas.
