Det var i mitten av 80-talet och en videojävel kostade runt fyra papp. Ja vi hade ju naturligtvis ingen. Vi hade en usel gammal LUX-TV som i bästa fall fick in tvåan.
Somliga (!) hade både video och parabol vid det här laget. Somliga hade även TV-spel och dator... HA! Pappa och jag åkte till Jour-livs på fredagseftermiddagen och HYRDE ett Nintendo med två spel för 50 spänn. Sen spelade man till tummarna värkte och gick upp tidigt på helgmorgonen för att hinna få valuta för pengen.
Suoper Mario förstås, Wrecking crew, Zelda, Kid Icarus, Castlevania och så B-valen: Ice Climer och Donkey Kong.
I alla fall så hade min syster Mimmi och hennes gube, förutom 26-tusenkronorsparabolen på taket, stor som ett tefat, både video och laservideo som det hette då, innan DVD:ns intåg. Guben ifråga importerade och sålde laservideo innan folk visste ens vad det var. Jag kände mig skitfrän som hade sett Pretty woman och Tittta han snackar 2 innan de ens kommit på bio här. Skivorna såg ut som en dvd fast stora som LP-skivor.
På den däringa parabolen rattades det in Sky movies (24 hours a day), Sky one, Filmnet och mycket annat lustigt. Sky-radio var ingen dum bonus det heller. Och serier som Twilight zone och Tales from the crypt, Creepshow...
Ibland fick vi låna videon och jag luskade ut hur man kopplade in den och sökte på kanalerna. Det var ett smalt urval av filmer vi hade att tillgå: Highlander, Ombytta roller, Crocodile Dundee I och II, Snuten i Hollywood I och II och... ja det var nog allt.
Jag såg dem ungefär 350 000 gånger.
I fredags gick "Ombytta roller" på tv. Helt otroligt. Nostalgi professional.
Som den här scenen:Dan Aykroyd som full tomte
Det kan vara helbrägdagörande att se en film man inte sett på 100 år därför att minnena som följer med upplevelsen påminner en om hur ens föreställning om livet och tillvaron var då.
Man rycks ur känslan som är nu och påminns om vad man en gång hade för drömmar och planer om hur livet skulle se ut.
Jag behövde komma tillbaka till det.
Tamejtusan.
