Hypomani.
H Y P O M A N I
?
Ja bara den här inledningen skulle ju kunna kvalificera in i hypomaniska fackförbundets replokal men eftersom läkarna är jobbigt oense huruvida jag skulle vara typ bipolär 2 (OBS ordskämt) så tror jag varje gång att jag bara är galen.
Och "varje gång" det är när jag mår som jag gör nu. Som när sjöarna vänder sig, ytvattnet blir bottenvatten och tvärtom. Jag ändrar på saker, åker som ett jehu hit och dit, ringer, fixar och kör ihop allt till nästan samma tid.
Effektiv?
Eller galen?
Och det är inte bara det. Tankarna går runt runt, jag pratar bättre, fortare, hittar orden och uttrycker mig, är trött och pirrande uppvarvad på samma gång.
Idéerna flödar och det där flödet infinner sig. Inte bara i skallen utan runt mig.
Jag går ut och hämtar ved medan jag gör mat, tar inte på mig jackan, lyssnar på hög musik och sjunger med, gör brasa och äter samtidigt, tuggar så fort att jag biter mig i kindjäveln.
Men jag vet att det här snabbt drar förbi. Det kan slå på timmar eller dagar. Olika. jag får saker gjorda och sen segnar jag ner i en oformlig hög.
Eller också är det här resultatet av att jag faktiskt kommit till insikt att jag tar hand om mig. Jag och bara jag kan göra det. Jag och bara jag vet hur jag vill ha det och jag och bara jag kan styra tillvaron åt det hållet utan att för den skull köra över någon.
Det här kan vara resultatet över att veta att jag ska på kurs professional och att jag kommit igång med Loostigaste.
Igår upplevde jag att jag kört fast. Det har jag idag också men idag har jag börjat gräva mig ut.
Och även om spaden inte är av guld så är den av glänsande koppar.
