där en blek vårsol just stigit upp och belyser dimmiga rum och smutsiga fönsterrutor
Mitt hjärta är tungt och mitt sinne är jagat
bakom mina tankar och ord ringer klockorna in till den yttersta timman
bakom mina tankar och ord viskar lockande och skrämmande ord
Så tyst och knappt ens uttalat
som en viskning snabbt förbi i nordanvinden
Flyktigt förbi och så kall som sommarkvällens stråk i sänkorna
Ljuvt lockande som sångsvanarnas sång i horisonten medan doften av varm jord
stiger av kvällens sista solstrålars värme
Jag blundar
Inom mig bränner den sorg som man inte får känna
Bakom ögonlocken trängs de tårar som är gråtna så många gånger
Härda ut
Håll i den här dagen för kanske nästa
blir just så uthärdlig att du orkar se dess slut
och får vila.
Kanske du inte behöver gå igenom livet och utkämpa krig
mot dig själv och andra
Kanske nästa dag blir just så lugn
att du orkar en till.
Men när han landar där på dina axlar
tung och svart
Gräver sina klor djupt i din själ och viskar i ditt öra
Fördunklar din syn och släcker dina tankar, skuggar varje steg du tar, skrattar hånfullt åt dina tafatta försök
"Ge upp" väser han "ge upp"
"Så tungt och mörkt kommer ditt liv förbli, så kommer din ångest att jaga dig till döds när du försöker undkomma den, så kommer din oro att göra dig skräckslagen när du vaknar om natten och så kommer dina drömmar att hemsöka dig när du försöker vila och sova"
Men kanske nästa dag
lämnar han dina såriga axlar för en stund så du kan resa dig upp
Kanske.
