Ut på en joggingrunda, tog bara fem kilometer idag, äta en härlig frukost bestående av proteiner och proteiner och sen laga i ordning en härlig helgmiddag professional med ett halvt glas rött till.
Nej... knappast. Efter en natt av osömn och myrkrypningar på grund av den här ryggJÄVELN så fick jag till slut ge upp av ren utmattning. Kliva upp var synd att säga, vältra sig ur sängen snarare tills man når golvet och få benen så pass stadiga att de bär mig.
Avlösningen har anlänt varvid jag slapp gå ut i stallet direkt jag vaknat. Istället fick jag hålla i mig i köksbordet av nervåga och jävelskap. Pinka utan att bryta av sig ryggen och försöka äta en tunnbrödmacka och dricka kaffe utan att må alltför illa.
Fötterna har somnat, benen är som onda rör med myror och barr i, armarna pirrar och sticker, allt gör ont. Jag kan inte fatta att man kan ha så här ont i kroppen utan att ligga under en kollapsad hangar med spikdräkt. Dra åt helvete vad ont det gör precis överallt.
Ja det är ju tur man är snygg.
För att göra mitt knästående vid stallet lättare beslutade sig Prick för att lägga sig på mig.
På knä stående, till marken slående, ful som trollet Stygg
På axeln en katt, skallen slut och matt, den glödande tråden en rygg
Ursäkta mig alltså, men jag tänker beklaga mig. Och alla ni som fixar det här med att gå upp i ottan och ut och springa - jag menar inget skit åt er. Det fanns en tid då jag flög upp i femtiden och sprang en runda för att sedan kasta mig in på Statoil och dricka färskmalet kaffe och äta kalkonkött och keso innan jag fläktade vidare till badhuset.
Men nu... jag tar mig knappt mellan stoljäveln och spisen, soffan och toa. Maten idag blir pulvermos och falukorv i ugn, sysselsättningen: Gods of War - andra rundan. Ingen alkohol finns i huset heller så vin kan man glömma. Grogg också. Förbannat.
När man har råd att gå till Bolaget så är det väpnat rån i butiken mitt emot. Jävla tur jag inte hade råd att gå till Bolaget.
Hjälper det inte så gör det väl åt, som det heter.
Jag läste om bindvävsmassage. "Hur får man det" löd frågan. Svaret blev att i TYSKLAND fanns det på varje sjukhus.
Ja vad bra då.
Ja ja, det blir bra bara det får värka hål.
