Fast det är kanske inte optimalt att prata med soc i telefon medan man handlar på affären.
Eller att det kommer spånleverans precis när jag byter om och ska åka till sta'n.
Eller att alldeles efter att man hurtigt sagt "Tack och hej" till studievägledaren så ränner man rätt in i glasdörrsjäveln så den nästan lossnar ur sina upphängningar.
Pinsamt.
Sen har jag lyckats med konststycket att trampa in ett spett i vardera foten. Nåja, en sticka i alla fall. Och i den vänstra så trampade jag in en sticka modell större i hälen där det är så lätt att se och komma åt.
Det föds ett nytt ordspråk varje dag och här kommer ett till: "Den skriver inte om spett, glasdörrar och dumheter som hänger på smärtgränsens vassa kant med tyngder i fötterna."
Hjärntvätt och normalisering.
När jag tycker att det är lugnt skulle kanske nån annan tycka att det var katastrofläge.
Egentligen är det inte konstigt att man är slut, uppdriven, drömmer mardrömmar och är nedstämd.
Men det fattar inte den här utbrända hjärnan.
Så jag bara väller på tills den där väggjäveln kommer rusande.
