Död igår - idag en jävla bomb i psykologiuppgifter, stalljobb och köttgrytor.
Nej jag är inte pigg, jag passar bara på att göra saker innan jag rasar ihop i en hög. Jag tänkte igår på det här med att prioritera. Om man inte har nån kraft alls... hur prioriterar man då?
"Idag ska jag prioritera min högra sida när jag ligger i soffan."
Om man ändå fick ligga och dra sig. Eller ge fan i att gå upp om man inte orkar. Som i morse... jag var totalt förbi, jag hade gett vad som helst för att få ligga kvar och bara dösova till långt in på förmiddagen. Men jag MÅSTE upp. Det är så plågsamt att vara tvingad till saker man inte klarar av.
Det här med att vara utbränd, det är ju så uttjatat men skit i det, om man ändå ÄR utbränd så in i helvete så att man blivit en röd jätte eller värre - en vit dvärg, och så måste man ändå stå på och gå på som om man glömt varifrån man kom (Ola Magnell), vem räddar en? Var kommer avlösningen ifrån? Vad gör man med allt man håller i när man tappar taget?
Röd jätte
Vit dvärg
Blir det liggande på backen? Sprids det för vinden? Stjäls det? Vem ser om mitt och de mina om jag faller ur?
Jag har redan fallit ur. Det dumma är bara att kroppjäveln fortfarande är på plats.
Det kommer att stinka öl här när Pluto kommer hem. Inte för att jag har supit utan för att jag hällde öl i köttgrytan. Om man inte är kock så kan man i alla fall leka att man är det sa Musse och pepprade Långben med lagerblad och nejlikor.
