Det är så givande att lära ut och att hjälpa, bidraga med det man kan... det är ju det HÄR jag vill hålla på med.
Det nervösa i det här är att jag inte vet om jag ska bli sjuk så att jag inte kan komma när jag lovat ha en träning.
Visst, man får bli sjuk, men jag har inte den toleransen mot mig själv.
Som igår, när jag själv satt och väntade på en lärare för examination. Jag var rätt arg faktiskt när jag var på väg hem från stan med ogjort ärende.
Men när vederbörande ringde upp och bad om ursäkt och förklarade så var ilskan som bortblåst. Om jag, med mitt ilskna sinnelag, kan förlåta sådant på en hundradel, varför tror jag inte att andra skulle förlåta mig om JAG inte dök upp till en träning för att jag fått nervspel?
Nej, det går inte in i skallen.
Men idag gick det bra. Jag är nöjd och jag hoppas eleven blev nöjd ock.
Nöjd. Notera ridhuset i bakgrunden.
