Den här veckan har enligt mig varit tjock. Åtaganden och moment professional gör att stressen slår på a la bing bång. Igår gjorde jag det sista för den här veckan, tror jag, och sen rann det bara ur mig, den tillstymmelse av kraft som fanns där förut.
Idag fick jag sovmorgon och jag är fortfarande som klubbad. De godaste intentioner finns (fanns) om att handla god helgmat, vad man nu har råd med, göra i ordning stek-kött, god potatis och bearnaisesås och så bara flyta ut sen medan Pluto spelar Kingdom of Amalour.
Nu kan jag hålla mig för skratt om jag orkar göra det jag ska i stallet och sen släpa mig upp och lasta in ved i skottkärrsjäveln innan jag tar mig in och dör på soffan.
Och det är ännu ett aber. När jag kommer in utifrån så kan jag bli helgalen av både värmeslag och klädpanik innan jag får av mig mössa, halsduk, jackfan, de där förbannade handskarna som knappt håller ihop och för att inte tala om skorna som sitter som gjutna i betong runt fötterna innan man blir fri.
Och det där med maten. Borta är tiden när man orkade göra sig till med plankstek eller råstekt potatis till helgen. Jag orkar ingenting längre.
Den här veckan har jag väl skrivit inlägg ungefär som om jag vore nån amazon på steroider men utmattningen är ett faktum. Viljan är större än orken så när man äntligen gör nåt nån gång så får man ligga i lit de parade efteråt.
Det är väldigt frustrerande.
