Inte alls döda.
Jag har varit med om det omvända också, att stöta på folk på stan som sen visat sig vara döda. De har till och med hejat. Ja inte när de var döda alltså utan när jag mötte dem på stan.
Obegripligt.
Kända personer - samma sak. Jag tänker inte namnge någon men det är många kända människor som jag inte vet om de är döda eller inte.
Jag har tandvärk. Måste till käftis. En jävla kostnadsfråga. Jag har inte varit till tandläkaren på åratal. Jag har inte råd, men fy fan för att gå med sån här il-värk.
Jag måste dit. Hade jag råd skulle jag springa där för jämnan. Jag tycker om tandläkaren. Ligga där och bli omhändertagen. Få gaddarna kollade. Najs.
När jag var liten kunde jag lätt cykla dit själv för att få nån tand urdragen eller tandställning justerad.
Fast efteråt ser man ut som man är 100 år. Veck i ansiktet som man aldrig trodde man skulle få se förrän domedagen.
Nog för att jag är 100 år men det är ju på insidan, i skallen. Och i kroppen.
Bah!
