Men i mellanstadiet skolkade jag inte och det var väl då de flesta av de här utflykterna ägde rum. Även med mina storasystrar så bar det av till spökslott och gruvor och jag klängde som en apa i bussen och satte eld på sätena.
I sexan skulle vi åka till Stockholm våra dumskallar. Buss 20 mil, sen besök på en massa muséer som ingen brydde sig om. Trött i benen, illamående, hungrig och nervös medan jag försökte spela apa och dölja alltihop under en mask av galenskap.
Vi avslutade det hela på Gröna Lund. Ja visst, grattis, jag åkte berg- och dalbanan fem gånger på rad fast jag blir så åksjuk. Gissa vad jag gjorde hela vägen hem? Spydde och sov. Till klassens stora muntration/ vämjelse. Som da capo vid ankomsten mitt i natten vid skolan så vände jag mig ut- och in bakom busskuren vid vägen.
Den där skräckartade otryggheten sitter i den tunga doften av hägg och syrén. I värmen och gräset, i solgasset och morgonfukten. Hur härligt det än är med vår så är det en ångestfylld tid. Förväntningarna är höga och som barn var ovissheten inför sommaren stor.
När jag gick i tvåan så gick jag ett tag i en annan skola. Kanske min barndoms värsta tid med ny skola, mamma borta och ett "nytt hem" i en jäkla lägenhet i sta'n. I alla fall så skulle den där klassen och jag på resa till Sundborn och Falu gruva. Standard häromkring.
Carl Larsson och fet-Mats i en enda salig blandning och så det där förbannade schaktet med korgjäveln. Jag hade naturligtvis inga kompisar och den jag satt bredvid på bussen blev åksjuk av att se på vatten från och då tog jag ansvar över det.
För stark saft, torra mackor, ont i skallen och ingen att gå med. Och apmasken på. Hemskt.
Jag vet inte hur gammal jag var när vi skulle följa med min storasysters klass till Eskilstunaparken. Mamma förvällde murklor kvällen innan och hade plockat in Häggkvistar. Plocka aldrig in Hägg. Det luktar värre än kattpiss. Ihop med förvällda murklor luktar det jävulen. Jag ska inte säga vad som hände med min säng när jag vaknade mitt i natten efter att ha ätit ett antal mackor med murkelstuvning på. Jag äter aldrig mer murklor.
I alla fall åkte vi till den där parken och det var en av de mera lyckade resorna. Jag skulle promt bada i pool och åka vattenrutchkana fast det var regntungt och gråväder. Fem åk fick man och det var inte en käft mer än jag som åkte kana eller badade. Inte vågade jag heller men till slut klarade jag väl av de där fem åken.
Resans höjdpunkt var en karusell som hette "Apollo 2000" som såg ut som en jättebläckfisk med små sittlådor längst ut på armarna. Den var jättekul och alla samlades där för resten av kvällen.
Jag är glad att man slipper ifrån allt sånt där jock nu. Som att det inte var nog att gå i skolan liksom.
