Man kan inte svara som ett arsel i telefon på en psykomottagning. Man har faktiskt ett helvetes ansvar att bemöta folk korrekt just på ett sådant ställe. Vad tror de att de håller på med? Sitter de växeln i helvetet? Det kan ringa folk som gör ett sista försök att söka hjälp innan de ser det för gott att göra slut på sig. Då är det små marginaler som avgör i det bemötande man får.
Om jag får träffa en psykolog? Ja det återstår att se.
Jag har åtminstone gett de i underläge en röst. Eftersom jag kan prata för mig så har jag pratat för många. Jag tänker att det kanske kan hjälpa nån annan som ringer och blir bemött likadant som inte kan svara för sig utan blir helt nedslagen och ledsen så de aldrig mer vågar ringa och söka hjälp.
Det är sånt här som inte folk vet om. Folk som aldrig varit i behov av psykvård, eller varit i behov av soc eller liknande på grund av omständigheter man inte rår över. Det här är en verklighet som går många förbi. Hur ska man kunna veta?
Det är utifrån andra förhållanden det fattas beslut. Som politiker utgår ifrån. Förhållanden utan nöd. Där allting fungerar. Det är därifrån politikerna utgår när de bestämmer och tycker sånt som att folk ska ta ett jobb, och om de är sjuka så ska de söka hjälp och är de missbrukare så ska de vara på behandlingshem.
Det fungerar inte så i verkligheten, men det är en verklighet som de och många andra aldrig får se.
Till exempel så utdelas det krav på att infinna sig på olika åtgärder men samtidigt dras bussförbindelserna in så det är omöjligt att ta sig från A till B. Samhället krackelerar men ingen tar ansvar. Nu talar jag inte om strejken utan om vanlig jävla kollektivtrafik här ute i obygden.
Riktiga insatser skiter man i. Istället ägnas det tid och pengar och folk till pseudogrejer för att dra ut på tiden.
Vitslöst.
