Ja så det var det. Upp som en jävel. Ingen idé att ligga där när adrenalinet kickat in. Tusen tankar i huvudet; "Vad har jag missat, vad gäller idag, vad ska jag göra, vad har jag INTE gjort, vad måste jag betala...?"
När kaffet är på och hästarna är ute så har jag kommit så pass till sans att jag kan börja sortera ut vad dagen bär på för måsten. Jag kunde fint nog konstatera att jag hade klarat av en hel del igår och att jag inte behövde göra mer än rolighetsgöra idag.
Slå i stolpar till en ny grind i hästhagen, få hem stockar, rida och sånt där. Och ett tu tre så är klockan halv sex och det är dags för stora julgroggen - hurra hurra! Det sista var ett skämt.
Stressen har också lagt sig så pass att jag kunde duscha och tvätta håret idag. Helt avslappnat. Det är en stor grej annars. Folk tror att man är galen (!) när man berättar sånt men när man lever sitt liv ungefär som en bergsklättrare som inte vet om han ska lyckas fästa nästa hake i bergväggen och komma en bit till - ja då är minsta grej vid sidan av att kroka i livlinorna ett livsfarligt projekt.
Det är därför den här morgonskräcken sitter på bröstet som en mara varje gång man vaknar. Drygt. Det skulle vara fantastiskt att få vakna en morgon och vara helt lugn och veta att allt ordnar sig. Att allt är ordnat.
