För att späda på nervklenheten, försök hitta en parkeringsplats runt nebulosa-Ica, krocka nästan med yngling i jätteskåpbil som tycker att det är en bra idé att köra 100 km/h på parkeringen.
Om man mot förmodan hittat en plats, träd in och hör den psykadeliska, förvrängda julmusiken med doppler-effekt, beskåda granen med julklappar som man nu sett sig trött på sedan början av november, pressa dig fram mellan vagnar och folk som beslutat sig för att affärsingången är ett bra ställe att stå still och prata på.
Driv sen runt bland idel idioter, försök hitta eventuellt... mat och GPS:a dig genom barriärerna och nålsögonsmå passager mellan korgar, hyllor, gubbar, fä, skit, fisk, jävelskap, salladsbarer, dummerjönsar för att slutligen med febersvett i skinnet och rethostan lurandes och pockandes i halsen, se kassörskan i den kassa där du lagt dina usla varor, FÖRSVINNA iväg mot okända mål.
Gör sen om samma procedur med bilen fast utanför apoteket, gå förbi en ostämd dragspelare med samlarbössa, stå timtal i kö för att ta ut recept medan Aguillera wejlar sönder nån fin gammal jullåt och när det slutligen, äntligen, som den heliga Graal blir din tur - så har inte recepthelvetet kommit in.
Åk sen hem och tugga på ratten i rent vansinne, svär över allting och känn hur magen vrider sig i hunger och gräm dig över att du inte gjorde dig råd med den där rethostemedicinen bara för att den såldes per gallon och fat för en miljon millilitern.
Nu brinner näsan upp, halsen retar och temperaturmätaren visar på -16.9 and sinking. Inga pastiller och ingen lindring finns så långt ögat når.
Men det finns ändå saker att glädja sig åt.
Som en glitterskalle till jul t ex.
