Det är vinterkylsjävulens tjocka gam som kramar åt sina klor om strupe och hals, det är vedspringandets, eldandets, stallkollshelvetets, hästvattnets, och sjunkande temperaturläskighetens oformliga spöke som skrämmer en från vett och sans.
- 19.7 grader as we speak.
Det räckte inte med världen regnigaste sommahalvår, snöväder from Hell i går och i förrgår, nej det ska bli köldhål a la Bing bång också så man riktigt ska få rädas vattenledningar, djur, hus och allting.
Jag hatar kyla.
15 grader, ljum torr vind, ingen ohyra och halvmulet i början av maj. Det är det bästa jag vet. Det här tar knäcken på nerverna. Fy fan.
Man skulle bygga en plexiglaskupa med stenläggning runt huset, luftvärme och värmeslingor som buffert mot det värsta.
Väck mig i april.
I maj i år, i byxorna som då fortfarande var hela. Rödingen var fin.
Ser ni fåret på grenen ute i vattnet? Det är jag.
