Ibland kan det vara svårt att fatta att råvaror man fryst ner faktiskt kan bli mat. När det är sånt här heavy metalväder så har jag svårt att fatta en hel del ska jag tala om. Det är överlevnad som är det primära. Värme, djur, mat, vatten. Allt annat går bort.
Som förkylningen till exempel som jag vet lurar i min kropp. Den sitter som ett segt beck i hals, näsa och bihålor, som en rosslande smärtande hosta i bröstet, som en svidande plötslig rinnsnuva med påföljande nysningar professional.
Men den har inte tillåtelse att bryta ut.
I natt ska jag sova en millimeter från kaminjäveln. I två nätter nu har jag vaknat 03.15 och frusit assule ur led. Gjort upp eld sovandes.
No more I say! Nu ska jag hålla mig intill värmekällorna tills det blir vår. Det blåser rakt igenom den här tepåsen. Är det inte nästan -30 grader så ska det vara storm och snö så bara skalet av huset är kvar.
Jag blir galen på kyla.
Jag skiter i om jag får en elräkning på tre miljarder, jag tänker ha elementhelvetet på under köksbordet två centimeter från benen så fort jag sitter här. Värme har blivit en klassfråga. Om man har råd att ha ett el-element på eller inte.
Varför är det ingen måtta på nånting för?
Det är antingen det ena eller det andra. Det gäller allting, särskilt i det här landet. Längst ut på skalan. Det gäller både politik, åsikter och väder och galenskap. Antingen gör man ingenting eller så tar man i för mycket.
Och tomten för fan...
Jag vill ha en traktor
Jag vill ha kosing
Jag vill kunna ha råd och möjlighet att åka till ett badhus och basta
Jag vill kunna ha en bil så jag kan åka och handla adventsljus till stakjävlarna innan december är förbi
Jag vill ha toapapper och mjukt bröd
Jag vill ha värme
Jag vill ha lugn och ro
Äh!
