Mode och utseendebloggen.
Tur Pluto sakta sedan tidernas begynnelse har härdats. Man får börja försiktigt med att sluta sminka sig, klä sig ordentligt och borsta håret. Efter nåt år är det mössa och landstingsbyxor som gäller och ett vindpinat, torrt ansikte som skulle få Kieth Richards att framstå som en baby's bottom.
När han är Jack Sparrows pirat-pappa dessutom.
Ikväll börjar kärnhusen på slottet. Stjärnorna menar jag. Claes Malmberg satt i morgonsoffan igår och sa en del tänkvärt. Bakom den alltmer bleknande flabbmasken tycker jag genom åren det växt fram en riktigt klok människa av herr Malmberg.
Bland annat sa han att man inte lär känna folk genom ett TV-program (även om den nya vågen av känslo-TV vill få oss att tro det, och det där var det jag som sa) men att man kan se att vi alla är människor som bär på sorger, svårigheter och problem och att det är väl det som förenar oss.
Det är många program nu som spelar på känslor och det är väl inget fel i det men tusan... det kan bli så uppenbart tillrättalagt som i den värsta amerikanska såpa-anda. Filmmusik professional i bakgrunden så man känner klumpen i halsen på en hundradel.
Fast det kanske är bra, jag som tjatar så förbannat om att man ska dra spökena ur garderoben, att vi får ett utlopp nånstans. Som en klok människa sa: "Det gäller att grina åt nåt vackert när man har chansen". Och jag tror också att det gäller att grina över huvud taget när man har chansen.
Om ett känslo-tv-program är den chansen så kör hårt. Det kan ju inte skada i alla fall. Tvärtom.
