Nu ljusnar det. Nu rullar det utför, snart är det vår, snart står man vid åkanten med fiskespöt i näven och drar gäddor.
Eller sitter på en gren ute i strömmen medan man försöker hugga sig loss för all del.
Jag har blivit blassé vad gäller jul, nyår och firanden av alla de slag. Det beror antagligen på att jag blivit skadad av besvikelse och elände kring sagda högtider.
Nu ser jag mera tillvaron som en enda lång räcka av tid och så är det lite pryttel emellanåt.
Det är ju synd egentligen för det kan vara mysigt med jul eller andra tillställningar. Men jag tror att om man har jobbiga erfarenheter ihop med högtiderna så måste man "nolla" sig innan man kan börja trivas med dem.
Man måste nog låta några högtider passera utan att bygga upp en massa förväntningar eller dra på stort.
Pluto och jag pratade skolminnen igår. I högstadiet hade vi bänkar i korridorerna och de blev en plattform för slagsmål, allsång, skämt och dumheter.
På vintern tyckte nån lustigkurre att det var roligt att ta en snöklump och välla in den i nacken under tröjan på en så att snön rann ner efter ryggen och ända ner i brallorna.
Jag hämnades genom att bära ut vederbörande i en snödriva och snöpula honom inför fullsatta fönster.
Det gick hett till i skolan.