Bilden: Ja… Pluto kaffestuga.
Jag var medbjuden till Plutos jobb.
Det var öppet hus eller nå’t och jag försökte hitta någon att prata med medan Pluto försvann iväg utom synhåll. Det var folk jag kände lite grand och folk jag inte kände alls. Konstigt folk, skeva typer som förföljde mig och en helt galen städerska som såg ut som Catherine Zeta Jones.
Jag ville ha tag i Pluto, jag ville åka hem men den enda som kom fram var idiot exhelvetet. Det var fel, jag fick inte ihop det, jag visste ju att det fanns en annan jag VILLE ha. Men han fanns inte kvar… jag kunde inte ens minnas hans ansikte. Det enda jag mindes och som jag viskade för mig själv var; ”Pluto”. ”Pluto”.
När jag vaknade så kändes det konstigt och obehagligt. Jag hade drömt det där sen 02.49 då jag vaknade första gången. Vi tog oss ändå till kaffestugan och i 40 minuter var det så mysigt som det brukar. Men sen kröp det på… skräck, ångest, yrsel, magknip, illamående.
Bilden: Kaffestugan innan väggarna började ramla in.
Det blev inget av att gå och småglo i affärer, det blev inget av med nå’nting. Jag satt på en bänk bredvid Pluto inne på köpcentret som inte ens hade öppnat och jag frös så in i helvete.
Dessutom kokade magen igen.
Bilden: Det gick åt helvete.
Det blommade inte ut helt och vi hann hem så jag kunde ta en behovstablett som jag inväntar verkan på nu. Dessutom har jag varit på huset igen. Jag gömmer mig med sagan om ring- musik, ljus, Pluto, brasa i spisen, lavendeldoft från mitt lilla krus…
Sminkhelvete som jag envisades kladda på mig har runnit sta och jag känner mig eländigare än tre svin i en för liten säck.
Försök inte koppla av sa Jävulen och tryckte till med mosstöten.
Bilden: No comments.
