En diagnoslös, depressiv, ångestfylld, humoristisk och skämtsam hästtjejs tankar och analyser om tamfan allt
Leta i den här bloggen
fredag 17 september 2010
Ensam i mörkret
Bilden: Den Loostigaste (Amon Dîn)
Fy för i helvetet…
Natten till igår vaknade jag 03.30. Igår kunde jag inte sova alls.
Jag mådde så vansinnigt dåligt, jag kan inte ens beskriva skiten… jo det kan jag men jag orkar inte.
Idag vill jag bara dö.
Bilden: Markis och Rangoon. Somliga mår prima.
Pluto hade bultande skallvärk och försvann in i sömnens förlovade land på en nanosekund.
Jag låg ensam i mörkret.
Ensam och sömnlös och ensam… och sömnlös.
Timme efter timme… jag reste mig på armbågen, tittade ner mot stallet, gick upp och vinglade ner på toa, mådde illa, mystiska smärtor i skallen, myrkrypningar i hela kroppen, ångestfyllda tankar och känslor.
Ensam och knäpp i mörkret.
Jag tog två pastiller och hoppades på ett tankeuppehåll i huve’t och lite ro, eventuellt vila, kanske sömn… jag tror jag somnade till slut.
När klockan ringde för hästuttagning var jag dödare än jag önskade att jag var just nu.
Fy fan för i helvetet – igen.
http://www.youtube.com/watch?v=e348n660zrA