Klent psyke kanske är missvisande sagt. Jag har ett jävla starkt psyke. Jag pallar för mer än det flesta. Men sen kommer ångesten. Två varianter. En explosiv sak, panikattacker, som slår ut mig och så en vardagsvariant som jag vaknar med varje dag, som jagar mig om natten och som väcker mig ur min så kallade sömn.
Och så ryggen. Jag minns när jag var liten och hoppade i höet på höskullen. En gång gjorde det vansinnigt ont i ryggen och så kunde jag inte vara med och hoppa mer. Jag blev nedbäddad i höet bland några filtar. Jag minns den där obehagliga smärtan som inte gav sig.
Alla dessa fall av hästar. Jag hamnade under min ponny en gång när vi hoppat ett hinder. Hon landade på mig och jag blev fullständigt mörbultad. Sedan har dessa hästincidenter skett ett antal gånger. Senast för ganska exakt ett år sen när Loostigaste gav mig en skalle och min nacke fick en snedknäck. Det konstaterades på röntgen och jag fick en liten blödning i skallen.
Sen går man och undrar varför man har ont.
Jag har sökt för den här ryggen så många gånger. Jag har aldrig gjort en magnetröntgen. När jag ligger så strålar smärtan ned i benen och upp och ut i armarna. Armar, ben och fötter domnar, pirrar, sticker, smärtar. Jag kan knappt vända mig i sängen, knappt bära något förrän det hugger till som knivar.
En gång kom jag till en läkare som sa efter tio minuter; "Nu får du gå ut för jag har en annan patient."
En gång kom jag till en som sa att jag fick söka akut om "det blev värre".
En gång kom jag till en som talade om för mig att det var HAN som var läkare och att JAG var patient.
En gång kom jag till en som sa att jag fick börja träna. Och då hade jag fått lov att sluta träna för att jag hade ont i ryggen. Jag tränade ändå, och gick till sjukgymnast och gick till vattengympa. Jag fick lov att sluta för det gjorde för ont. Sjukgymnasten sa att jag hade bättre muskler överallt än de flesta. "Jag skulle behöva öppna din kropp om jag skulle se vad det var för fel" sa sjukgymnasten som inte kunde göra mer för mig.
En gång kom jag till en som konstaterade att jag hade lika känsel i båda sidorna fast det ena benet ideligen domnade. Ibland båda benen.
Jag har snart sökt för min rygg i olika omgångar i över 15 år. Många gånger har jag åkt rullstol eller gått med kryckor om jag ens kunnat gå alls.
Jag vill veta vad som är fel på min rygg.
Vad som är fel i skallen lär jag aldrig få veta.
Och hur de besöken har avlöpt kan man skriva en bok om.
