Jag hoppas du finner i ditt innersta, i din kropp, din borg
allt som är du, all oro som ryms din själs boning
en stund av lugn, en frid, en stunds lättnad från din djupa sorg
som av en ängels stilla smekning, ett ögonblicks förskoning
Jag hoppas det finns en plats, en tid, ett gömt rum
där det finns ett lättnad, händer som lyfter av dig ditt tunga ok
Det som tynger dig till marken, kväver dina andetag och gör dig stum
svärtar texten och trasar sönder bladen i ditt hjärtas bok
Finns det någonstans, ljuvt och vacket, stilla och lugnt
där du äntligen kan vila ditt huvud, lägga dig ned bland blommors grönska
där dina fingrar leka bland sippors blad och ditt sinne mörkt och tungt...
lyfter som morgondimman från dig, och lämnar inget mer att önska
I ett vaggande sus under de vackra höga träden
bland konvaljer, vårmarksdoft och porlande vattendrag
ligger du famnad av Gaia, tryggt vilande i vita kläden
från människor's tankar och bekymmer befriad, leende i välbehag
