En diagnoslös, depressiv, ångestfylld, humoristisk och skämtsam hästtjejs tankar och analyser om tamfan allt
Leta i den här bloggen
söndag 27 oktober 2013
Anarkin är lös
Man har ju nån slags inre moralkompass. Ett bättre själv som överjag(ar) över ens egna ord och handlingar. Framför allt känslor.
Man har ju den där idén om att man ska sköta sig, inte skämma ut sig, inte åsamka andra elände. Man vill hjälpa till om man kan, göra bra saker. Göra så rätt man kan. Ge. I ord, bild, bemötande och handling.
Följa lagen men också följa det oskrivna. Normerna.
Få andra att må bra. Känna sig uppskattade. Känna att mötet med mig var trevligt. Det kanske inte gav nåt direkt men det var åtminstone inte otrevligt. Jag vill inte kränka nån. Inte göra skit.
Så tittar man sig runt och ser just sånt. Möter på det när man minst anar det. Folk som ger blanka jävulen i andra. Som armbågar sig fram med SITT. Som skiter fullständigt i vad andra tycker och som bara vräker sig, skor sig.
Jag såg på PLUS om en som förskingrade åtskilliga hundra tusen, ja miljoner, på bodelningar. Så länge utredningen pågick så fanns det inte ens lagliga medel att åtala vederbörande. Och så länge vederbörande höll på så växte fallet och blev liggande längre utan åtal på grund av prioriteringen.
Det finns lagligt stöd för att sjuka och arbetslösa ska betala tillbaka sjukersättning för att FK har funnit ut att det ska vara så. Men du kan bära dig åt som en jävla idiot bland folk och fä utan att ens bli tillsagd av en myndighet.
Du kan vansköta djur, väsnas, leva fan, hitta på egna historier om folk och sprida hejvilt utan grund utan att du behöver stå till svars. Du kan sätta ungar till världen som att det vore tidernas bedrift och sen ge fan i att ge dem vad de ska ha, ja till och med slå dem, utan att polis eller sociala myndigheter griper in.
Allt läggs ned i sila mygg och svälja kamel- landet.
Det här är en genomgående trend som växer sig allt starkare för varje månad, vecka. Anarki och galenskaper. Det händer så mycket tok så man kan undra om folk har gett upp, kastat vettet åt helvete och bara kör på för allt vad tygen håller tills de självantänder.
Samhället har ju ändå vrängt sig, vänt sig emot sina egna och sålt ut sig till fan själv.
Heder, moral, vett och etikett, hänsyn, etik, välvilja och empati - det var sånt som fanns förr, när man tog av sig mössan vid matbordet, höll käften efter klockan tio och frågade om lov innan man gjorde nånting som berörde andra. Bara för den goda sakens skull.
Nu är var man sin egen borg, ö och bulldozer och nåde den tönt, fjant, emo, parasit och bråkstake som står i vägen och klagar, gnäller, krånglar, bråkar och ömkar sig. Klipp dig, skaffa ett jobb (för om man har ett jobb då är allt accepterat oavsett om man är en skithög), flytta ut i skogen, sluta gnäll, knyt handen i fickan och bit ihop annars blir du överkörd av ego-bandvagnen på steroider.
Jävla skitsamhälle!