När jag lade mig igen nån gång efter tolv så fick jag samma känsla i kroppen som när jag var liten och hade haft skräck och återvände utmattad till sängen. Kall och stel kröp jag under täcket precis som då.
Jag mindes speciellt en natt när jag låg i någon slags ångestfrossa, hackade tänder, frös och svettades om vartannat. Mamma var inte hemma och jag låg i hennes säng. Systrarna låg i ett annat rum och pappa i samma rum som jag. Han sov och märkte ingenting.
Det var en fasansfull natt och ett fasansfullt minne. Jag vet att jag somnade någon gång i gryningen för det började dagas ute. Då var jag så slut av att ha skakat och hackat tänder i timmar. Jag minns så väl hur jag försökte slappna för att inte tänderna skulle skallra så.
Nätterna har alltid varit min fiende. Alla ballar ur och kvar är jag, vaken, med ansvaret. Jag måste hålla koll. Och gissa om det har varit incidenter genom åren då jag blivit brutalt uppryckt ur sömnen, mitt i natten av olika skräckexempel.
Om det inte varit någon som krossat rutan, bankat på dörren, skrikit och hotat så man fått ringa polisen, så har dörren slitits upp och jag har fått svara på frågor som varför jag luktat herrparfym. Kommer ni ihåg schampot Panthene Pro-V? Det luktade rätt starkt och hade lite maskulin doft. Jag använde det alltid för håret blev bra av det. Men likfan fick jag stryk mitt i natten för att jag luktade herrparfym.
En gång skulle jag gå och lägga mig i herbret så vi har på gården. Jag bodde där under somrarna. Då stod han där bakom knuten. Han hade väntat på mig. Han hoppade fram, slet tag i mig och var ursinnig av svartsjuka. Tänk dig, att du har gjort dig färdig för att gå och sova och så får du på en hundradel mobilisera om dig till att försvara dig med alla krafter. Slåss med en karl.
Det är inte konstigt att jag har nattskräck. Jag sover bäst på morgonsidan när andra börjar gå upp och ta vid. När jag har vaktavlösning. Innan morgonångesten sätter in vill säga.
Det är ett jävulens tillstånd. Och ett påslag som får mig att skaka på nätterna. Är inte det att ha blivit traumatiserad, att lida av post-traumatiska symptom då vetefan.
