Jag tycker ju i och för sig att ingenting kan mäta sig med originalet. Hugh Laurie, Bill Bailey med flera bjuder på första klassens humor i "QI".
Smakprov på brittiska "QI"
Annars då? Jotack se farbror var så artig. Helt slut. Efterspel, efterreaktioner och anspänning professional.
Såg ni "Buck" hästmannen från USA? Hans filosofi är samma som Caesar Milans. Att se sådana där program är att se hur man ska göra för att hela tiden eftersträva en balans.
"Buck"
Buck, misshandlad av sin missbrukande far. Hästarna blev hans trygghet. Han förstod att han behövde den livsstilen för att klara sig.
Man behöver inte ha med djur att göra men har man det så tvingar det en att komma till den där balansen och rätta energin så att de lyssnar och följer.
Det fungerar inte att vara arg. Det fungerar inte att vara ledsen heller, eller vek eller för hård.
Balans. Lugn. Bestämd. Fast. Kärleksfull.
Om jag ska jobba med en häst och är väldigt låg - som idag - så kräver hästjobbet det av mig att jag närmar mig en mer balanserad energi. Annars gör hästen inte som jag vill. Den blir osäker.
Så det blir ett sätt att leva. Trots att man känner sig på ett vis så måste jag försöka komma i den sinnestämningen att vi kommunicerar.
Och efteråt känner jag mig fan så mycket lugnare och gladare än innan.
