vaknar av en namnlös fasa
när jag inser att det bara är mitt hjärta som slår
sinnets vålnad över vinden hasa
Och en musjävel gnager på nåt om nätterna. Uppskattningsvis ligger det tre till fyra möss på golvet när man kommer upphasandes i ottan, blinkandes som en gris i gyttjan. Jag eldar upp dem, eller tar dem på skohornet och hivar iväg dem som en katapult. Inte grisarna alltså utan mössen.
Varje dag så gott som ligger det fjädrar på mattorna. Fågelfjädrar. Ibland även fåglar. Ibland nån stackars fladdermus. Ibland bara benen av dem.
Nej inte är de odelat lustiga de här kattdjuren.
I övrigt har jag inget att säga. Eller... jag har så mycket att säga så jag kan inte säga nånting. Dr Phils far sa att "man ska aldrig missa en bra tillfälle att hålla käften", men ibland är det svårt.
Det kan missuppfattas.
Så jag eldar kattskit i pappströ istället. Brinner sådär.
