Han tyckte att det var höjden som retoriker att sen kunna säga att han gjort just det; spräckt en bräda med käften.
Jo jag läser ju retorik för tillfället. Det är svårare än man tror. Jag är en bra talare om jag får prata fritt ur sinnet. Som instruktör eller om jag diskuterar. Men bara så där... tala, det är inte lätt. Jag tycker att rösten och dialekten blir rena rama löjan.
Tipset professorn gav var att man kunde härma någon skådespelare. Så jag härmade Ernst Günther. Och Lennart Jähkel.
Jag hade ju kunnat härma nån kvinnlig skådis till äventyrs men jag hittade ingen bra ur minnet. Å andra sidan hittar jag ingenting ur minnesbanken som är bra these days.
Det här är mycket bättre än det mesta som görs idag.
Och när vi ändå är inne på Jähkel och polisfilmer, regissörer som Wideberg och inte Sundvall... Jägarna! Första Jägarna. Det är en jäkla stark film. Jag såg den på bio när det begav sig och efteråt gick alla ut som tysta skuggor. Fullsatt salong och inte ett ljud.
Men filmen är ojämn. Lassgård är ojämn. Och Bergström - helt fel. Åååå vad dåligt det blir när de ska stå och skrika om bevis inför en rättegång. Ja det torde väl en garvad krimmare och en tant från åklagarmyndigheten veta. Nej stå och gasta "kan du beviisa det?!" Då blir det skitdåligt.
Men resten av jägarklanen och Tomas Norström som spelar "Ove", jävlar vilket skådespeleri. Otäckt. Jarmo som är "Tomme", läskigt bra. Jähkel är nästan för verkligt skitaktig.
Och så är det fin musik också .Ur Tosca av Puccini. Musik jag hört som liten gris i pappas hörlurar.
Så nu fick jag det sagt. Det har gnagt mig sen helgen.
