Leta i den här bloggen

onsdag 3 juli 2013

En blick in i dödens salar

Det var plågsamt. Smärtsamt. 

Om man någonsin tvivlat på om man orkar med livet... då ska man höra på sådant här. Och känna hugget i hjärtat när man kan med ett uns sätta sig in i den dödsångest som kommer med ett besked om att ens dagar är räknade. 

Hur man då med alla böner i världen och med krampande händer vill hålla sig kvar i livet. Få stanna bland de sina. 

Kristian Gidlunds sommarprogram där han berättar om sin cancer och det Sverige han lämnar slår en som en yxa i mellangärdet. 

Jag tänker på det han sagt om de simpla kommentarer som folk kan häva ur sig på hans blogg. Han som är många nivåer högre än de flesta och vars budskap är så viktigt, hur uselt framstår det inte att någon kan ens bemöda sig om att skriva något om man inte vill väl. 


Han säger att världen kommer att gå åt helvete som vi håller på. Han säger att vi ska våga känna och aldrig bråka om pengar. han säger att paradiset KAN finnas på jorden. Om vi bara vill och vågar. 

Om man redan känt det där så blir det här för arbetsamt. Kanske behöver man då inte lyssna om man läst något av vad han skrivit.