Det är svårt att recensera en sån här bok utan att leka nån slags messerschmidt över andra folks öden. Man ska inte läsa en sån här bok för att förfasa sig. Det är mera en insikt i att till och med en krönikör i Allers kan ha haft ett helvete. En lärdom i att man vet tusan inte vad folk har gått igenom.
Hon berättar rakt på och i ganska råa ordalag om sin uppväxt med två alkoholiserade föräldrar. Språket är direkt, inga krusiduller, inget känslosamt utan ganska hårt. Och jag förstår henne. Med en sådan uppväxt så är det svårt att skildra den annat än med ett hårt språk.
Ändå blir jag lite illa berörd ibland. Jag tänker på hur väldigt olika det kan vara fast hon och jag är ganska lika i ålder och har haft en uppväxt som präglats av missbruk, rädsla och otrygghet. Det blir ändå vitt skiljda berättelser. Min är mera känslosam.
Det som slår mig är hur förhållandevis lite hon vet om vissa saker när det gäller missbruk och andra skitgrejer som egentligen inte är någon bragd att känna till. Jag menar inte att det är dåligt på nåt vis, Det är väl bara sorgligt egentligen att man (jag) är så pass insatt i dylikt.
Det som ändå är bra med att kunna en hel del om både substanser, läkemedel, gången inom soc, psyk, avgiftning, tillstånd osv är att jag kan förstå orsak och verkan. Jo jag kan yla över det och tycka att det är asjobbigt och ledsamt men samtidigt vet jag vad som händer och varför.
Som sagt är det väl ingen kunskap att stå efter men den har varit och är rätt ovärderlig när det gäller. Jag har inte blivit tagen på sängen.
Hillevi beskriver hur hon fick svåra ätstörningar och sökte hjälp på psyk och hur ofattbart illa hon blev bemött. Det är viktigt att läsa om hur andras öden i en likartad uppväxt sett ut. Hur bra jag ändå haft det i jämförelse och ändå vilka skador det gett. Då kan man bara tänka sig att inte ens få en kram av sin mamma... hur sjutton skulle det ha blivit då?
Ja det är en läsvärd bok för den som det berör. Jobbig att läsa om man någon gång känt stanken av gammal alkohol i en rökig, varm lägenhet. Känt den fruktansvärda rädslan när ens förälder blivit en annan.
Det är något som präglar en för all evighet.
