Det var vinter och kallt. – 16 grader.
Efter en av de sedvanliga krogvändorna som hade varit stökigare än vanligt så var vi hemma. På krogen hade fanskapet bråkat med allt och alla inklusive systers sambo.
De höll på att ryka ihop och jag gick emellan, fick en smäll i magen men pratade och fintade så vi kom oss ut.
En vakt tog mig på axeln med en bekymrad min och sa att det var ”snyggt jobbat”.
Jo…
Hemmavid efter krogbesök så skulle det alltid alltid göras mat. Röka, kladda runt med livsmedel, spis och fy fan… och så full så han knappast kunde stå eller prata.
Men arg, så hemskt arg och jag kunde inte röra mig knappt för då minsann var han med direkt och vaktade på mig. Jag var tvungen att sitta vid köksbordet och beskåda skiten och inom mig beklaga de förslösade matvarorna.
Den här natten blev det bara en Billy’s pizza med röd paprika på.
Den där pizzan gick han och vinglade med in i sovrummet, vinglade och for med den där och till slut så tappade han den på golvet.
Jag stod i trosor och en tröja i färd med att äntligen få gå och lägga mig och hoppas hoppas att han också lade sig utan att märka mig.
Ilskan över pizzan i golvet kom ändå som en chock.
Han hade munnen full av pizzamacka och det spottade han över hela mig. Jag fick allt i ansiktet och i håret. Med full kraft knuffade han in mig i väggen och en tavla som hade snäckor som ram.
Armarna skrapades upp när jag försökte ta emot mig.
Jag hann inte tänka.
Han skrek en massa, vrålade och kallade mig för vidriga saker. Jag bad honom tafatt att sluta. Det var ingen idé…
Han tog tag om båda mina handleder och rev ner mig framlänges på golvet. Som att falla handlöst framåt utan att ha händer och armar att ta emot sig med.
Golvet var kallt, kallt och grusigt. Det luktade gammalt och unket.
Med ett fast tag om mina handleder började han gå baklänges och släpa mig över golvet och min kropp fick ta emot allt. Han drog mig över trösklar och golv. Min haka slog emot trösklarna. Mina bröst och mina knän skrapades upp.
Han drog ut mig i snön. Drog ut mig i de sexton minusgraderna.
Där i snön släppte han taget om mig. I trosor och en för kort tröja låg jag på rygg och tog emot hans knytnävslag på armarna, benen och huvudet. Hårda smällar överallt på kroppen. En hagelsvärm av slag, överallt utom i ansiktet.
Han slet tag i min tröja och snodde ihop den med en näve av järn, rev upp mig emot sitt ansikte och skrek mig rätt i ögonen;
”Be om ursäkt!” vrålade han
”Jaa förlåt!” skrek jag
”Det säger du bara för att jag ska sluta.” skrek han och fortsatte slå.
Jag bad ”Förlåt förlåt.” och efter en bra stund så försvann han in genom dörren. Jag kände ingen kyla men förstod att jag måste in för att inte förfrysa någonting.
Jag stod i strumporna och drog i dörren men han hade låst. Men så gick dörren upp. Han reglade upp den och försvann. Jag smög in.
Inte märkas, inte provocera.
Jag skakade men kände ingen smärta och ingen kyla. I håret hängde röda paprikabitar.
Jag gick till min säng och fann den full av snö.
Det var bara att bädda nytt…
Utan att märkas, utan att provocera.
