Vad jag än gör så har jag en katt i knä’t. Eller på fötterna.
Nudå så har man väl jäktat ihjäl sig för att koppla av. Jag tror jag har städat hela veckan bara för att dega ut nu och nu är jag rastlös.
Ett glas vin till trots som jag drack till Pluto’s och mitt sedvanliga fredagslivs; kotlett, klyftpotatis och bearnaisesås. Till det bidde en ny sorts rödvin, Beaujolais. Gott och milt faktiskt.
Men inte lurar jag väl nå’n med den löjliga fredagsmys-jargongen? Inte ens mig själv.
Pluto och jag åkte till affären. Jag orkade inte gå ur bilen ens. När vi åkte högg det till i bröstet, som själva tusan. Det gjorde väldigt ont, otäckt ont.
Efter det har hjärtat slagit konstigt och orytmiskt lite då och då. Nu gör det ju det när jag är anfrätt som det heter men det här kändes lite läskigt.
Snart kommer mamma, lillasyster Kriss med norsk pojkvän. Jag ska göra ett försök att vara social nog och gå och presentera mig.
Jobbigt nog.
