Bilden: Pappa Gubben och hans syster.
Det finns en bok som heter så, ”Vuxna barn till alkoholister”.
Storasyster Vassäran läser den nu och säger att det är en aha-upplevelse för varje sida.
Boken handlar om de tretton karaktärsdrag, som enligt författaren, är gemensamma för barn som vuxit upp i alkoholistfamiljer.
Vuxna barn till alkoholister:
1. gissar sig ofta till vad som är normalt,
2. kan ha svårt att fullfölja ett projekt,
3. kanske ljuger när det vore lika enkelt att tala sanning,
4. dömer sig själva utan förbarmande,
5. har ofta svårt för att ha roligt,
6. kan ta sig själva på mycket stort allvar,
7. kan ha problem med nära relationer,
8. överreagerar på förändringar som de inte kan kontrollera,
9. söker ständigt godkännande och bekräftelse,
10. uppfattar sig själva som annorlunda,
11. är extremt ansvarstagande eller extremt oansvariga,
12. är extremt lojala, även mot dem som inte förtjänar det,
13. är impulsiva. De har en tendens att ge sig in i situationer utan att först begrunda alternativa möjligheter eller tänkbara konsekvenser. Denna impulsivitet leder till förvirring, självförakt och kontrollförlust. Enormt mycket tid går åt till att försöka reda ut konsekvenserna av gjorda misstag.
”Dessa tretton olika karaktärsdrag, som utförligt beskrivs och diskuteras i boken, stämmer även in på barn som vuxit upp i andra typer av dysfunktionella familjer (drogmissbruk, sexmissbruk, matmissbruk, spelberoende, arbetsnarkomani, religiös fanatism etc).”
Jag vet inte jag, men jag slås av att många av de här karaktärsdragen liknar de drag som ska vara typiska för bipolär sjukdom.
Det står också att;
”När ett vuxet barn till en alkoholist ställs inför ett problem eller uppgift så räcker inte normala förberedelser. Man måste förbereda sig dubbelt eftersom man först måste ta reda på hur man bör och hur folk brukar bete sig. De referenserna saknar man eftersom man växt upp under förhållanden där ‘normalt’ snarare betydde: inte kaos. Man är bra på akuta situationer men i långsiktig planering där det erbjuds och krävs lugn och tillförsikt blir man förvirrad och stressad.”
Ja amen säger jag!
En sådan här dag när kanske de flesta skulle ha sjunkit ner som en liten hög så är jag pigg, rapp, gör allt jag låtit bli liggande, ringer läskiga samtal, fixar stallet ensam (ja trots armbågarna men Plutos huvud var i bitar när han kom hem) och det ena med det andra.
Jag går loss som en bomb.
Men jag vet att jag kommer att segna ner. Någon dag här framöver.
Men det var sant som det stod skrivet.
