Bilden: Lönnlöv.
Vaknade 01.21, 02.25 och så vidare och så vidare… Ur led är tiden och ur led är jag.
I natt har jag drömt om mitt ex igen. När jag vaknar så mår jag så dåligt som om jag skulle vara på väg att få influensa.
Det går knappt att beskriva känslan.
Idag ska jag ta ur den där stora Regnbågen jag fick på midsommardagen och göra i ordning till mamma och Pluto. Ja och så mig själv då.
De andra två åt ju katterna av huve’na på.
Bilden: En lönn.
Kanske man skulle försöka sig på att kratta också?
Eller klippa ner Salvian och de andra kryddväxterna?
Om jag ids och orkar.
Jag har en livsgnista och glöd som brinner lika starkt som en vit dvärg indränkt i släckskum och flamskyddsmedel liggandes på havets botten med en brandfilt över sig.
Allt känns oviktigt men samtidigt skrämmade.
Jag är likgiltig men rädd.
Så här vill jag inte må en enda dag till.
Ergenyl… det har försämrat mitt mående, förstärkt det dåliga, jag är låg för jämnan, svårare att sova och en massa annat.
Och så mår jag illa illa illa…
