Leta i den här bloggen

fredag 9 november 2012

God jul för satan

Tuvär men jag tänker inte städa. Jag orkar inte helt enkelt. 

Idag har den där uppvridna galenskapen jag drogs med igår lagt sig och jag ä trött och seg. Ändå blev stall-bodypumpet rätt ihärdigt ändå men det kostar på. 

Jag har ont i pannan. Bihålorna känns det som. Kroppen är urlakad och jag försöker motarbeta det med fiberhavregrynsgröt, russin, a-fil, cashewnötter och lingonsylt. Och tranbärsjuice. 

Fram med anteckningsblocket. 

Igår var jag på kvasar-Ica som dagen till ära hade tagit fram lussebullarna. Och tomtar förstås. Det här har ju ältats en hel del nu hur affärerna "erbjuder" julgrejer redan från midsommardagens morgon. 

När man var liten gris så låg julkänslan, magin och den där speciella stämningen i när affärerna tog fram julsakerna nån gång möjligen i mitten av december. 

Det var både första och andra advent, sen julskyltning och efter det så plockades det fram kalendrar, julprydnader och saffransbröd. Dofterna som nalkades alldeles inför julen fick en att fyllas av en alldeles speciell känsla. 
Fan, nejlika kände man aldrig lukten av förrän dagen före julafton. Möjligen om det vankades nån slags stek hemma. 


Jag tycker att dagens idé, som framför allt är kommersiell, att man ska få välja fritt och välja själv och välja välja välja när som helst allting - är av ondo. 

Vissa saker behöver man inte alls välja. Vissa saker kan vara jävligt bra om de är konstanta och bestämda. Vi pallar inte att göra alla dessa val. Det blir för mycket. 

Nu ska man kunna välja själv om man vill köpa full sitt hem med julgrejer i mitten av oktober för att hinna "före jul" för det vet ju Gud och Jävulen i sin batikmönstrade klänning att allt måste ske "före jul". 

Man ska köpa storbilds-tv före jul och få hem en ny soffa före jul och hinna mura en kyrka, baka bröd för hela året, stenlägga hela gårn, starta en polarexpedition, svetsa en rymdfära och väva en världsomsegling under havet före jul. 

Sen sitter man där med chokladnötterna under hakan mitt unde Kalle Anka som ett jätteantiklimax och undrar vad i helvete man hade så bråttom till egentligen. 

Som min syster Mimmi sa när Kalle Anka var NÄSTAN slut förra året; "NÄ, nu ska jag börja jula av!"