Leta i den här bloggen

torsdag 15 november 2012

Granatchock och stridströtthet

"Be good to your self
'cause nobody else
has the power to make you happy!
George Michael

Inför musiken är vi försvarslösa sa Bodil Malmsten idag i morgonsoffan, Hon berättade om sitt skrivande på förekommen anledning. Hon har nämligen gett ut en bok som handlar om att skriva. Hon menade att musik behövs för att komplettera, för musik går rakt in. 

Det är sant. 

Musik kan få en att falla handlöst, kan få en att bli förflyttad genom tid och rum eller låsa upp knutar av tårar och sorg. 
Musik slår an i vårt innersta och gör oss värnlösa inför känslorna den framkallar. 

And as we speak så lyssnar jag på Master of puppets med Metallica, ha ha. 

Idag, i skogen, i solen

Kvinnomisshandel och våld för att totalt byta ämne. 

Jag tittar ju ofta på Dr Phil. Häromdagen handlade det om kvinnomisshandel och igår om hur ungar slåss på skolan. 

De har en "lek" som heter 30 second game" där man ska slåss så mycket man kan i 30 sekunder. Tjejer som killar, oftast på en toalett. 

Var lärarna, föräldrarna och andra håller hus kan man undra. Sedan tidernas begynnelse så är det djungelns lag som gäller när man släpper ihop barn och ungdomar utan övervakning av vuxna. Men det är inte det jag vill tala om nu. 

I alla fall så var det en läkare i programmet som sa att om man får upprepade slag mot huvudet så kan man få skador som aldrig läker. 

Här gick det upp en talgdank som det heter. 

Jag fick under nästan fyra år stryk av en karl. 

Han slog mig så gott som aldrig i ansiktet eller på ställen där det syntes utan nästan uteslutande i skallen. Jag hade så öm och bulig hårbotten så jag inte kunde borsta håret. 

Men han slog mig hårt med knytnävarna i hvudet, på samma ställe, om och om  igen. I tinningarna väldigt ofta. Han dunkade mitt huvud i golvet och i väggar. 

Slog ofta till när vi satt i bilen så jag slog i tinningen i den kalla rutan. 

"Skador som aldrig läker"

Fysiska skador alltså. De psykiska skadorna är svårläkta nog. 


Sen tittade jag på "Första världskrigets sista soldater". Se det, mycket bra. Det talades om "granatchock" som alltså är en akut stressreaktion på ett akut trauma. 

Behöver alltså inte vara en granat utan ett akut trauma vilket som helst. 

Soldaterna som blivit hemskickade fick ofrivilliga muskelrörelser, darrningar, spasmer och kraftig förvirring, handlingsförlamning, svårigheter att fatta beslut och extrem trötthet. I tidiga skeden förekommer sömnlöshet, spänningshuvudvärk och irritabilitet.

Vi talar alltså om posttraumatisk stress. 

Det här fick mig att lägga ihop två och två. 

Inte bara varför jag fungerar (eller inte) som jag gör mentalt utan även kroppsligt. Muskler och nerver löper amok. 

Det här tål att tänkas på. 

Förklaring:

Stridsutmattning (även stridströtthet, tidigare krigsneuros eller granatchock) är en akut stressreaktion på psykiskt trauma som har samband med strid. Stridsutmattning uppträder oftast som en följd av en lång period av psykisk spänning, till exempel långvariga strider utan möjlighet till återhämtning
Plötsliga händelser, såsom en granat som nästan träffar, kan utlösa tillståndet.