Somrar på Skommarbacken

Det är sommar. Mitt i sommaren, varmt och torrt. Badväder på dagarna, ljumma kvällar och lite mygg. Åskskurar som avnjutes från mormors köksfönster eller från sovkammarens trygga krypin.

 På tv är det sådana där folklustspel och revyer och de är som guldkorn sända från SVT till folket. Söderkåkar eller andra lustigheter på lagom nivå. Man samlas runt dem som till verkliga föreställningar och jag kan vara med och titta utan att behöva fundera över nånting. Jag kan vandra mellan olika stationer av trygghet. Tv-rummet där det skrattas åt fåraktiga skämt men det gör ingenting. Det är tryggt. Mats skrockar så där riktigt gott åt skämten och det är äkta. Cigarettrök av Bond och Glenn utan filter, en askkopp på fot som äter upp fimpen med ett snurr när man trycker ner knappen. Kaffe och fikabröd. Sune Mangs, Thor Isedal, Monika Zetterlund... röster för alltid förknippade med min barndoms känsla. 

Jag och Vassäran i rabarber framför mormors farstutrapp. Ur köksfönstret kunde vi få kulglass i strut som ur en kiosk ibland. Det var lyx. 

Mormor och nåt barn på stranden. Kan vara Vassäran eller jag. 

Min storasyster Mimmi och mina tremänningar Carina och Ulf framför lekstugan.

Alla dörrar är öppna, till och med nåt fönster för det är en sådan varm kväll. Jag kan lugnt gå ut till de som sitter ute vid utemöblerna intill husväggen. Det fikas kaffe med bulle och sockerkaka fast det är kväll. Det ska rökas också för det är inte farligt. Herregud 70-talet tog ju nyss slut. Klart man ska röka. Där ute pratas det karlar. Vilka "krattor vi fruntimmer är som ändå behöver dem". En värld jag inte har en aning om. Jag tycker om det. Ännu ett tryggt rum. Jag kan komma och sätta mig och lyssna och vara helt säker. Lugna röster i skymningen, skratt från tv-rummet, dofterna av strassburgare, kanelbullar och kvällskaffe ur orange och bruna termosar. Eller blå med gula kronor på. Blå och gul Blend röks det här ute. Och så pratas det karlar då. På det där fruntimmersviset som jag tycker om. Lite överseende, omhändertagande fast man är ju liksom lite beroende av dem ändå - viset. 

Vassäran och Mimmi i mormors kök. Notera klockan på väggen, kylskåpet, gardinerna och paljett-tavlan. Jävligt mycket 70-tal.

Pappa, Storasyster Mimmi och Vassäran, jag och Mamma. Robin vår golden ligger där bakom och där syns lekstugan, husvagnen och taket av tvättstugan som blixten hade en benägenhet att slå ned i tätt som oftast. 

Det lite daggfuktiga gräset kyler mina fötter när jag går ned till förtältet till husvagnen där det spelas kort eller läggs patiens. Mormors brors fru Märit sitter där och lägger med van hand korten i olika formationer. Myggspiralen - en nymodighet - ryker på bordet. Det småpratas medan det läggs "idioten", "klockan", "kung", "ess i topp", "solfjädern"... jag tittar på och slukas upp. Kort och kortspel tycker jag om. Pappa och jag spelar kort jämt. Jag har lärt Märit den patiens hon lägger nu. Hon vill alltid lära sig fler. Mormor brukar fuska när hon lägger patens. Det gör inte jag, helt värdelöst. 

Det är snart läggdags men det råder ett skönt undantagstillstånd dessa ljumma sommardagar och kvällar vid mormor och Mats med kusiner och tremänningar. Jag ser ut genom förtältets öppning, ned mot åkrarna som böjar svepas in av den vita dimman. "Änglarna dansar" säger man. Jag ryser lite av skräckblandad förtjusning. Änglar... Stora nattmoln bortåt Täftan ger ett svagt löfte om ett litet åskväder mot natten. Jag hoppas. 

Pappa och Mats grejar i landet. I bakgrunden Andréns och korna vid Maskbo och Nöres (Norres). 

Pappa

Inne i husvagnen sover nån redan, någon läser Kalle Anka. Lyckan är gjord när jag får en Kalle Anka-tidning av min tremänning Charlotta som jag kan ta med mig upp i sovrummet inne i huset och läsa innan jag ska sova. 

På mormors gräsmatta. Mamma, Vassäran och jag och vår fina Golden Retriver Robin som blev 16 år. 

Vassäran på "Skommarbacken" i färd med att kratta. 

Mimmi (benen) och några fler har försökt begrava mig i gräsklippsgräs. Till min stora förtret så gick inte ansiktet att dölja. Big surprise. Ska man täcka de här kinderna så lär det krävas slåtter från några hektar åker. 

Jag pumpar upp vatten åt Robin. En riktigt herdelig gammal gårdspump med fint men kopparrikt källvatten. Man fick grönt hår av det. Världens snällaste pläd. Hund menar jag. 

Och var ska man inte vara om inte på taket på lekstugan? Vassäran, jag och Herbert Seil. 

När jag kryper ner mellan nytvättade lakan som mormor omsorgsfullt tvättat, hängt ute och sen vikt luktar det av avlägsen rök och tvättmedel. Gott, inte alls stickande. Tryggt. Jag läser Kalle Anka och hoppas att det ska mullra i fjärran. Musse och Långben är ridande poliser i Alaska, jagandes Borstis och Svarte - Petter i träskmarkerna. Det är Paul Murry som tecknar de där serierna. Mullrade det? Åskan brukar alltid dra mot Garpenberg eller mot Ljusfallet. Påslakanet är bäckebölja. Svalt mot solbränt skinn. Mamma är nära, systrarna också. Ingenting hotar den här världen. Jag kan bara somna lugnt till ljudet av svalor och avlägset småprat. Jag vet att jag kommer att vakna till en solig dag med oboy och sirapslimpa, "Sommarmorgon" på tv och sen åka och bada. Vi ska ha det lika lugnt som idag. Inga överraskningar. 

Bara lugn och ro.