Valborgsmäss

Vintern har rasat ut... valborg, sista april, majkase, majbrasa, valborgseldar, blubb blubb blubb och annat jock. 

Jag somnade igår sen eftermiddag. Brukar aldrig ske. Halv åtta väckte Pluto mig och vi åkte ut och fiskade. Det brukar däremot ske rätt ofta. 


Flöte och mört och gäddjävlarna lekte i vassen. Och det var det enda. Men en kylig aprilkväll med koltrastar och tofsvipor på åkrarna, svalor i luften och sångsvanar i fjärran kan verkligen få en att känna lugn. 

Inga mygg, ingen ohyra över huvudtaget. Frisk luft och plask i vattnet. Livet på en pinne sa Långben innan han beställde sitt livs capricciosa med vitlökssås. 

Sång

På banan

Fiske vid en stilla skogssjö. Jag åt nästan en hel grillad kyckling, Pluto åt resten. 

Paddor och så ännu fler paddor

Och sen en Magnum med vit choklad och smultronglass och en med choklad och hasselnöt. 

Kanske man kan komma tillbaka på banan. 

Man ger sig inte tillåtesle och utrrymme. 
För den gråt som fortfarande sitter där den sitter. 
När allt ordnat sig lite... nej inte allt, men några saker har ordnat sig lite, ja då ska man, jag, liksom vara på topp.
Och då kommer genomklappningen, gråt och ångest och jag blir rädd. "Vem ska rädda mig nu?" Vem vänder jag mig till och vad ska jag göra?
"Det är ju bra nu".
Men inte fan är det bra. 
När jag vaknade till i fyratiden så ville jag sova hela dagen. 
Så kändes det. 
Nu känns det... pffff. 


Penséer i låda
i lekande vind
med händerna båda
stänker jord på min kind
Med ögon tårade
planterar jag fort
med händer fårade
lera, jord och lort
Små blommor i våren
små hopp om en annan tid
stilla torkar tåren
dröjer tanken vid

En darrig dag

Bryta ihop lördag. 

Jävulslördag.

Helvetesdag trots försök till att göra lustigheter som att åka till lantmanna och köpa karbinhakar. 

Sen gråt och illamånede toalettbesök och helsike däremellan. 

Men fiskepremiären lugnade mig. 

Att plantera penséer i 300 km/h lugnade mig också lite.

Sen får man springa på huset igen.  

Safari

När man inte behöver gå upp och vill sova lite länge, då vaknar man i ottan och kan inte ligga kvar. Jävulen.


Igår åkte vi och inventerade fiskevatten och på viltsafari. Några gäddor modell större, 2 älgar och ett gäng rådjur såg vi. Lagom fredagspyssel.  

Utsikt

Pluto

Fåret

En haj

Igår kväll longerade jag Näbben igen. Det gick fint som tusan. Det tar sig och Pluto filmade dessutom så jag kan väl välla ut en Näbb-film senare. För intresserade. 

Idag har jag en känsla att vad som helst kan hända. Om det inte redan hänt. 

Och alla vet ju att om man skriver om kakor eller dagens outfit så handlar det egentligen om nåt helt annat. 

Rangoon - film

Det kom en väderkärring. En vindvirvel som tar tag i allting. 


Annars ska man aldrig räkna med nånting. Jag hade tänkt att mocka och fixa. Jaha då var Näbben i skogen plötsligt. Jag fångade henne och började slå i stolp och laga tråd (igen) men tamfan så stod hon och pressade mot tråden igen fast strömmen var på. 


Jag tog mig en titt på strömaggregatet och då såg jag: jordkabelshelvetet var ur. 

Så det var bara att skala av kablarna och vira runt dem igen. Nu jävlar ska det väl fungera. 

Sen skulle jag leva sta med Rangoon på ridbanan. Hela förmiddagen sken solen men när Pluto kom och skulle filma oss sp kom världens skyfallshelvete. 

Men det blev en liten film i alla fall. Ointressant i början men bättre mot slutet. 

Film: Rangoon-film

Hoppas

Jag stod framför en stor vägg. 
Det fanns ingen utväg, ingen lösning. Det var svart och hopplöst. 
Och så fanns lösningen framför mig, alldeles framför mig. Men jag var tvungen att göra det själv. 
Man kan inte räkna med att bli räddad. Men börjar man hjälpa sig själv- så får man hjälp. 


Det blev inget hästevenemang igår. Det regnade så in i helvete. Pluto och jag sprang som tättingar mellan bankerna, Granngården och affären. Jag köpte isolatorer och tråd. Intressant va? 


Idag ska vi hämta stolp och helst slå ner dem också. Inte mentalt utan i backen. Det är svårt att mentalt slå ner en stolpe. Ingenting biter på dem. Helt kalla. Man kan vräka alla tänkbara okvädningsord över dem, att de har taskigt trä och att de är frovuxna osv men de skiter totalt i allt. BAH!


Törs man slappna av? Törs man tro att det kan bli bra nu? Vågar man tro någonting för en gång skull? Kan man tro att man faktiskt kan få det skapligt ordnat i sitt liv? 


Hoppas. 

Näbbfilm

Igår longerade jag Näbben och så gick spännet av till linan. Det vill säga - hon kom lös. 
Nu gjorde inte det nånting alls eftersom vi var på ridbanan. Tvärtom fick jag chans att göra så som hästarna själva gör när de ska sätta sig i högre rang över nån annan häst: De bestämmer hur och var de ska gå. 


Genom att förflytta mig själv så kan jag blockera en väg och öppna en annan. Blockerar jag båda vägarna så stannar hästen (efter lite övning) och den tror då att JAG bestämmer över hur den kan röra sig. Utan minsta till rep, linor eller grimskaft. 


Rangoon fattar det här. Jag gjorde det med honom igår och efter en stund så går han efter mig som en hund. Jag ska se om vi kan få det på film idag. 


Näbben begrep det här rätt snabbt igår. Det gäller att få hästen att förstå att det lättaste och bekvämaste stället att vara på är vid mig. Och att man inte nöter för länge. Belöningen är att avsluta. 


Hästbloggen.


Klicka på länkfan, jag kunde inte få in klippet. 


Näbbfilmen

Trotsa sina rädslor

Trotsa sina fasor. Det ska man. 


Igår åkte jag tio mil till en bloggvän och pratade. Det gick bra som fan. Mycket tack vare att hon är den hon är.  Efteråt var jag helt slut. Jävlar vad trött jag var. Särskilt i huvudet. 


Det kostar på att prata om gammalt skit. Men det är bra. 

Ändå longerade jag Näbben på kvällskvisten. Men Det gick bättre den här gången. Mycket bättre. Även fast longerlinan gick av. HA!


Det sitter i idag också, tröttheten. Kapacitet professional.

Man ska ju inte tro att man får vila när man kommer hem. Nej nej. Jävulen och hans blommiga klänning hoppar läck framför fötterna på en och fäller krokben. 

Det är fan så man baxnar.

Äpplatjyvar

Idag ska jag möta mina spöken. Åka långt, träffa någon jag aldrig träffat och så prata dessutom. Uff. Jag ser det som ren träning. 


Jag longerade Näbben igår kväll. 
Hon hade träns och en gjord på sig. 
För er icke hästintresserade så betyder gjord en rem runt magen som förberedelse för framtida sadelvänjning och träns är som en grimma fast med bett i munnen. 

Näbben förra året

Ja ja, det var första gången och då är det lite speciellt. Hon öppnade upp med att slita sig och hoppa över ensilagebalen och in i stallet. Eftersom jag inte hade någon hjälm så var jag lite försiktig. Men sen satte jag på mig den och vi tog oss ut på ridbanan. Jag släppte henne för jag tänkte hon skulle vänja sig med bettet utan att jag höll i henne i en lång lina. 


HA! Ett tu tre så hade hon hoppat över staketet som en gasell och var snart i stallet igen. 


Hästar. 

Äppel-Näbb

Det slutade väl i alla fall och jag behöll linan på och longerade henne runt mig på ridbanan utan problem. 
Sen när jag skulle lägga mig hade jag plötsligt sår på armbågen som blödde. Sånt märker man inte när man håller på. 


Man måste pressa sig. Göra obekväma grejer bara för att upptäcka när man är mitt i dem att de inte alls är obekväma utan snarare utvecklande. 
Och så är det skönt efteråt. 


Oftast. 

Einstein, Bergren och Kontor

Skitglad

Nästan fem timmars stall- och hagjobb med avbrott för en omelettjävel. 
Vi hade inga ägg och inget annat heller hemma så jag gjorde en omelett hos mamma. Och sen ut igen med släggan. 


Jag har gjort en omvärdering. Anja Kontor. Jag tyckte hon var hejdlöst dryg förr men nu tycker jag faktiskt att hon är en riktigt bra intervjuare. Hon ställer bra frågor, har timing och lyssnar. Det skulle Malou lära sig av. 

Anja Kontor

Sen har jag omvärderat Tommy Berggren. I Strinbergs "Ett liv" är han faktiskt jäkligt bra. Förresten så är alla bra. Regin gör sitt sa Kalle P. 

Tommy Berggren

Jag måste duscha idag. Det bär mig emot. Det är faktiskt ett stort och jobbigt steg att klä av sig och gå in i duschen. Jag diskuterade det här med psykologen. Hon frågade när den här duschgrejen hade börjat och jag kunde erinra mig motvilja till dusch sedan någon gång i början av högstadiet. 


Som jag aldrig gick. 


Hon undrade om jag kunde gissa vad den grundade sig i och man behöver ju inte vara Einstein för att fatta att det möjligen kan ha att göra med att dusch betyder att man ska iväg på nåt jävelskap som man inte klarar av t ex skolan. 

Einstein

Varför väntar man till dagen innan då?


Ja säg det. 


Men idag MÅSTE jag duscha för i morgon ska jag sta. 


Ha ha. 

Hål

Jag var hundvakt igår

Jag fattar ingenting av vädret. Jag hör samma ord som man brukar höra men jag begriper aldrig vad det ska bli för väder ändå. 
Och så solchanser. Chanser. Solrisker. Regnchanser. Risk för regn. BAH!


Idag har jag ett getingbo i huvudet. Bålgetingar. Bålgetingar med vibrationsbälten och Hiltiborr i tentaklerna. Stängselbodypumpet känns i armarna minsann. Jag måste fortsätta idag. Och hela veckan. 

Gäddlek i vassen

Pluto hade roligt åt mig igår. Igen. Eftersom jag blir galen av kläder så sliter jag dem av mig på samma sätt jämt vilket alltid resulterar i att tröjorna går sönder under vänstra armen. 
Igår hade jag lyckats få på mig en T-shirt och en långärmad som BÅDA hade hål under vänstra armen. 


Där gick tydligen gränsen för Pluto som till slut utbrast: "Men byt för fan tröja, du kan ju inte ens ta av dig dem riktigt!"
I ett annat hem kanske det här hade varit förnedrande men eftersom jag är the man in the house så måste man bjuda på det. Jag skrattade själv. Sanningen är ju att jag inte tar av mig tröjorna som folk utan sliter dem av mig med högerhanden. Därav hålen på vänster sida. 


Hårda bud. 

Evighetsgöra

Stolp och stängsel, slägga och spett, isolatorer och en hink med drummelgrejer professional, 70 kilo lera runt varje stövel och 500 mil mellan varje station. 


Inga fritidsprobelm/styrketräningsproblem/bodypump osv när man har hästar. Den här tiden på året så flyger stolparna upp av sig själv ur marken och ett tu tre så måste hästarna dit och gnaga och så gnaga lite till så att; OJ stolpen ramlade med tråd och allt och OJ en gång till så ska vi bli rädda allihop för ett.. ja typ löv och sen måste vi stampeeda genom tråden så att våran ägare får lite att göra. 


Hon gör ju så lite för oss ändå. Mocka först - sen laga staket i 5 timmar. Lätt. Treäggsomellett och sen två hamburgare. Nu är jag hungrig igen. 


Och gissa, vad ska inte hända i halvfyrasnåret i vargtimmen strax innan gryningen? Jo Pluto väcker MIG för att tala om att brandvarnaren piper för den har slut på batteri. Och vad vill han? Jo, ha en öronpropp. 
JAG fick gå upp och slita ner varnarjäveln och linda in den i två handukar och hiva in den i ett annat rum. 


I'm the man in the house. 

Conan Barbaren

Vi gjorde misstaget att se "Conan barbaren" igår.
Egentligen var det inte alls meningen men det var sånt dravel på alla kanaler så det blev kvar. 
Jag har inget emot att se råa slagsmål, tvärtom faktiskt, men urbota fruntimmershistorier mitt i berättelsen kan få mig att kräkas. 


Jaha, Conan, född med blod i munnen och den värsta krigare som man kan tänka sig, han plockar med sig en tjej bak på hästen bara för att det är så LÄTT att rida två på en häst och slåss samtidigt. Sen blir han så disträ av att höra på hennes evinnerliga pladder (naturligtvis) så han märker inte att skurken/minstret som han fångat vaknar till liv. 


BAH!


Jaja idag är det en ny sprakande dag, måndag och möjligheternas dag. Början på veckan och fortsättningen på livet och allt sånt där. Voj voj vilken bricka av godsaker som bjuds framför ens långa näsa. 


Jag ska börja med att hjälpa brandskyddsinspektören runt skorstenen och sen ringa hundra samtal - vilket jag hatar. Sen får vi se om jag segnar ner till en hög. 

Söndags-jock som i Jock Ewing

Glasfiberrepstätning för spisar. Det har jag limmat på runt spisluckan. Tron'te på fan att limhelvetet sprutade BAKÅT och in i ögat på mig. Ja vad annars? Så jag fick stå och skölja med koksalt sen. Ögat alltså inte spisluckan. 


Vi har ju plöjt Pirates-filmerna här i dagarna på dagarna. Vi började med slutet på tvåan och sen hela trean och fyran. Igår blev det ettan så således ikväll eller när tid finnes så blir det två och tre igen. 


Hårt det där när man kommer i osynk. I alla fall så kan jag inte för mitt liv vara tillfreds med miss Swan. Kiera Knightly alltså. Om det är regin eller vad det är men hennes roll är så irriterande, gapig och skrikig och fladdrig och så tycker jag att hon härmar Depp i gesterna. Samma fejs i alla scener.... nä. Det går bort. 


Snart jävulen ska Pluto och jag skruva fäste till tanken på bilen. Det behagade rosta sönder och släppa mitt på motorvägen igår. 


Intressant värre. 

Spökväder

Nu har jag sovit också. Sovit bra dessutom. Ingen skräck och så sömn. Gud hör bön. 


Det är en upplevelse att plötsligt fungera. Vilka möjligheter som öppnar sig. En livsglädje som jag aldrig vågar känna annars. 


Sen kom jag på i morse varför jag känner mig stressad. Det är för att när jag mår bra så tror jag att jag måste skynda mig göra en massa saker innan jag mår så dåligt att jag inte klarar av att göra dem. 


Jag vet att de dagarna kommer när jag inte fixar ett skvatt och då gäller det att passa på. Det fungerar inte. 

Dunka dunka

Bönder i stan

Får man nog av vardagen så kan man alltid blåsa till Borlänge äta på MAX och sen gå på BILTEMA. 


Jag köpte tätning till spisluckan och servoolja. Och hamburgare förstås så nu är det sooopreeent i plånkan. Ha ha ha haaaa skrattade Jävulen och snöt sig i korkmattan. Pengarna ska rulla. 


Men för fan MAX-restauranghelvetet... varför disco inne i ätplejset? Man blir ju helt galen av den där enerverande musiken. 

Retroaktivt leverne

Det är lördag och jag har ingen skräck. 
Ingen ångest igår kväll, ingen ångest inatt, och ingen ångest i svinottan. 
Gud vad skönt. 
Kanske man kan fungera idag? Eller just nu i alla fall, bäst att inte ta ut nåt i förskott. 


Man ska aldrig ta ut nånting i förskott. 
Man ska leva i efterhand och tänka: "varför i helvete levde jag inte när jag levde?"
Man ska gräma sig på kvällarna under täcket och bita i sig halva kudden för att man inte hade nerver att koppla av och njuta när man ändå var, var i helvete man nu var nånstans, och gjorde vafan man nu gjorde. 


När man sen är 90 bast så får man en kista med retroaktivt leverne och utnyttjar man inte det så grävs kistan ner i stora bergrum, vibrerandes av mänsklig frustration som man får sig till livs sen i nästa liv.


Då kommer den där kistan nerhalkandes för en slänt innan man ens hunnit lära sig gå och prata och träffar en i bakhuvudet och blir den värkande bula man får bära med sig genom dagarna på dagarna.


Så är det tamfan. 

Glam för 70 spänn

Kycklingrulle och vin, ja det går ju det också. 
Fredagsmys i vad form som helst tydligen. 


Jag drömde i natt att Loostigaste fick ett hingstföl med en smalare bläs och en stjärna i pannan. Svart. Ja vi får se då. 


Annars har jag glammat till köket. Så gott det går för 70 spänn men vafan. Lite laj kan man ju ha. 

Ja ja, jag har inte diskat.

De blå och marmorklistergrejerna är nya. 

Snöglopp

Baronessan Bytta af Bing Bång, jagad och plågad av förtalets gastar

Idag skulle man ha köpt tio OSB - skivor och skruvat upp. Men det får bli när man får nå slags pengar. Förbannat. Man kan som bekant inte leva retroaktivt hur gärna man än vill. Fast jag vet inte om jag vill. 


Jag såg ett sånt där SOS 112 program häromdagen. En snutt ska tilläggas för jag orkar inte med sånt. I alla fall var det en polis, en tjej på 30 år som hittade en man i en park som hade supit länge. Konstigt nog hade han skorna på sig. Och byxorna. 


Benen bar honom inte, naturligtvis efter långvarigt drickande, men otroligt nog kunde han svara dem. Poliskvinnan "blev irriterad på honom för att han inte hjälpte till" och så sa hon "skärp dig" ett antal gånger när hans ben vek sig. 


Jag blev illa berörd. Om man blir irriterad av en sådan där grej så har man nog inte i yrket att göra Försök tampas med pappa i sitt värsta säger jag. Det är då 100 gånger värre än det där. Nej det var jobbigt att se. 

Nu snöar det jävulen ute. Det här måste jag göra nåt åt.

Scapegoat

En dag hos psykologen. 



Hon är bra. Som fan. 

Och det är inte klokt vad folk kan få för sig. Om man inte vet så gissar man tydligen. Och utser en syndabock som helt enkelt får bära skulden. Skitsamma vad som är sant sen. Men det är väl inget annat att vänta. 


Det är jobbigt att behöva försvara sig bara, när man inte har gjort nånting. 


Jag gick in på Plantagen för att se om jag kunde köpa en blomma. HA! Den billigaste kostade 149 spänn och det var på extrapris. Jag kanske ska ta tillbaka det där med att inte handla växter på Willys. Å andra sidan kan jag handla på blomsterträdgården här där jag bor. Fan så mycket bättre. 

"Skönhetsbubblan"

Botox i ansiktet? 


Ikväll blir det ett program som handlar om skönhetsingrepp. "Skönhetsbubblan" på ettan. Skönhetsingreppen i Sverige har öka lavinartat. Det visar sig att särskilt unga tjejer är beredda att göra olika skönhetsingrepp. 

Alla personer i inslaget som flaggade för programmet så likadana ut. Lejonmänniskorna. Herregud hur de ser ut. Vad är det som är snyggt med det där? Ett konstgjort svullet fejs? Hur kan man vilja se lika ut som "alla andra" som gjort samma ingrepp. 

Dessa läppar som florerar i tv nu kan ju skrämma slag på vem, som helst. "Kraken" ligger i lä. Nä det är inte snyggt. Enligt mig då alltså.

Kraken

Hitta sin livsnerv

Man kan halka fel. 


Plötsligt är man mitt i livet och upptäcker att man är fel ute. Man har hamnat där man har hamnat av omständigheter man inte hade räknat med och som "bara blev så". 


Det är lätt hänt. Man gör det man måste och så plötsligt är man där. 


Och så mår man inte bra. Alla tecken tyder på att man inte mår bra. Man har ont, kan inte sova, kan inte tycka om, kan inte njuta, är arg, orolig, rädd, arg, allting eller nåt av det. Man VET och VEEET och känner att det är fel men vet inte vad man ska göra annars. Man sitter fast. På grund av ekonomi, förhållande, boende...


En av de största orsakerna till existentiell ångest, det vill säga man mår jävel i sin tillvaro, är att man hamnar i en icke självvald situation t ex arbetslöshet, sjukdom eller skilsmässa. 


Min känsla är att man måste hitta sin livsnerv. Man måste hitta det som man mår bra av, omge sig av människor man mår bra av. Det är lättare sagt än gjort. Det kanske inte alls går vissa dagar men man måste försöka söka sig till sin kärna. Ett litet steg varje dag, eller när man kan. Försöka styra sitt liv och sin tillvaro så det till slut blir så som man vill. 


Det är viktigt. Om man tittar bakåt så ser man också vart man är på väg. Åt vilket håll lutar det?  Orkar man fortsätta lika i några år till innan man börjar gira eller ska man börja nu? 


Jag börjar nu, med de små medel jag har. Det kan bli bakslag, men jag hänger mig i rodret. 


Gira för helsike, gira.

Have you heard?

Vaka' dä nå eää?!

Betyg från årskurs fyra. Ja det är det nya förslaget från Björklund. Gör han nåt annat än att komma med konstiga förslag?
Det är som vilda gissningar hela tiden och går inte det så kommer det nåt annat. Jag vet andra politiker som gör likadant. Gissar vilt och hoppar iväg till nästa grej om den första inte funkar. 


Ja det snöade igår kväll och i natt här. Vi skulle nog inte bytt till sommardäck i söndags. Jävulen. 


Mannen som talar med hundar är inget hundprogram. Det är ett livsfilosofiprogram med hundinslag. Hunden blir ett verktyg. Alltså i ordets allra bästa betydelse. Hunden - och Ceasar - lär oss hur vi ska vara för att skapa balans. 
Ett upplevelseprogram. 
Ett budskapsprogram. 

Hellre panikångest än skev i huv'e sa Långben!

Hellre kunna skilja på rätt och fel än att stjäla sa Musse Pigg och byggde sig ett redigt klubbhus. 


Dra åt jävel vad kallt det är ute. Jag har stekt pannkaka med smet gjord på maizenamjöl. Äckligt men man spar magen. 


"Får jag be får jag be... jag ska till middag." Har ni läst "Dubbelgångaren? Nej det skulle inte jag heller ha gjort om det inte var för att jag fått det i uppgift när jag läste svenska. Men den var oväntat gripande. Ja,en parentes. 


Svar på sms från Vassäran igår apropå ingenting: "Det ringde alldeles nyss, var det ni? Hotellet är DÖTT!" Internskämt låter sig inte förklaras i första taget men om ni orkar:

Take a deep breath

There is someone sitting in the floor
and there is someone leavin' at the door
wonderin' what we're are looking for
something we should have found long before


So now we are all alone
no visits, no friends, no one on the phone
The hurt goes deep in to the bone
it's damage I will always mourne


Never again, never here
never again in this atmosphere
anyday and anywhere
anyway if you are near


Only today, only one
Only the thing that I've become

I never thought all could be said and done
I never thought we of all could have some


Andas... och lyssna:

Moody Blues - You can never go home

Ett samhälle med kultur är rikt

Janne Schaffer i morgonsoffan. 
Han berättade om hur musiken hjälpte honom genom sorgen då hans bror dog av sitt alkoholmissbruk. Han menade att musik och kultur är så oerhört viktigt. Musik kan vara det uttrycksmedel och den kanal man behöver för att klara sig. All kreativitet är av godo och att ha ett samhälle med kultur är ett rikt samhälle. 


Jag tror absolut han har rätt. Människor som har behov av och som KAN känna med andra, som kan se nöje i eller som kan behöva, leva sig in i t ex en pjäs, en opera eller en film, har en sinnlig sida som är värdefull i samhället. Den medkännande människan. 


Sista musikutmaningsdagen på tal om musik. 
Mitt favoritband genom tiderna. 
Det måste ändå bli Moody Blues som har följt med oss i familjen sen vi var små fram till nu. Man kan alla låtar, alla texter, har alla skivor osv. Odödlig musik. Känslofull. 

Do you fear death?

Jag har en jävla ångest och däremellan - håll i er nu - panikångest. Det är när den vanliga ångesten växer och blir ohanterbar så man upplever panik. Enkelt förklarat. 


Den säckjäveln lär man nog få bära ett tag verkar det som . 


"Däremot vill jag säga, att detta att lära sig ängslas är ett äventyr som varje människa måste igenom för att hon inte skall bli förtappad genom att aldrig ha erfarit ångest eller genom att sjunka i ångesten; den som har lärt sig att känna ångest på rätt sätt, har lärt sig det största.

S Kirkegaard, Begreppet ångest 1844

Ångest är en livsviktig skyddsfunktion. När den dyker upp för första gången är den oftast inte förståelig. Man måste förstå att ångesten ofta kommer från en del av en själv som man försöker komma ifrån. Jobbiga barndomsminnen t ex. 


Ångesten är det som gör att man söker hjälp. Den är i sig inte något sjukligt men när den börjar bli så lättväckt att den tar för mycket energi och när dess verkningar är för plågsamma och ohanterliga så måste ångesten ses som ett symptom på en mera djupgående problematik. 
Det skriver Johan Cullberg i "Dynamisk psykiatri".


Ja jag ska fundera lite på det här. 

Så handlar jag

När jag handlar en lampa eller en kaffebryggare så gör jag det på en elvarubutik. Inte på ÖoB, Ica eller andra jättar. 


När jag ska ha blommor eller fröer så går jag till blomsterträdgården. Jag tar inte en bukett på mataffären eller blommor i ställ på Willys. 


Ska jag ha kryddor så väljer jag Santa Maria iställlet för Icas egna och ska jag ha wokgrönsaker så tar jag Mr. Chengs istället för Euroshopper. Även om den är två spänn dyrare. 


Jag köper Milkos grädde istället för Icas eller Coops och jag tar svenskt kött istället för danskt. Om inte Kronfågels kyckling är på extrapris så köper jag inte och jag köper inte odlad lax. 


Så handlar jag när jag nu kan handla. 


Snart ska jag hugga av mig huvudet och steka det. 


Få se om det går att äta. 

"Jag längtar stenarne där barn jag lekt"

Det är märkligt att gå på platser nu som man sist gick på när man var liten. Nästan 30 år sen. Samma doft låg i det vårblöta gräset. Tussilago och slaggstensmark. Samma träd, stenmurar och byggnader, samma som jag med barnahänder grep omkring. Samma som jag med barnafötter gick barfota. 


Pluto och jag har bytt till sommardäck. Teamwork professional. Söndagmiddagen bestod av snabbmakaroner, falukorv och majonnäs. Om inte det är ett lågvattenmärke så vet inte jag. Men det är gott. 


30 dagar av musik:
Dag 29: Bästa låten på radio just nu.

På radio vet jag inte men det är den bästa låten just nu. 

Let the mourners come

Vi försökte se Pirates igår men när det var en timme kvar av filmen så pallade jag inte mer. Fan man är ju värre än en åldring. Vilken kapacitet. 


Likfan så vaknade jag halv sex med nerverna i halsgropen, magen ut- och in och annat fanstyg. Det här är åt helvete rent ut sagt. Jag håller på att gå upp i limningen. I morgon ska jag till arbetsförmedlingen dessutom. Kan bli intressant. 


Det är vår. Det är April. Det är den vackraste tid som jag vet. Doften ute är fantastisk. Fåglar och djur lever upp och så fort man går ut hör man deras livfulla sång. Ekorrarna i granen var inte rädda för mig när jag kom till stallet igår. De lekte i trädet och jag stod två meter ifrån och tittade på dem. 
Men jag har en svart slöja för mina ögon. En stor tung sten i mitt bröst. Ett ok som tynger mig ner i marken och en inre ångestfylld jagande oro som gör att jag inte kan njuta av nånting. Bara jagas. Trängas in i ett hörn. 

Fire at will

För trött för att vara uppe och för pigg för att sova. Läge professional. Det gäller att hålla i sig bara så man inte drumlar i gatan. Det är lätt hänt. 

Jag är helt slut. Hittar inga ord och kan inte tänka. När jag ska göra nånting så hisnar det inuti mig och i skallen. Jag blir yr och ser snett. Ja snett, som att jag hade förstoringsglas på mig. 

Psykets försvar. Det var en klok vän som sa det att det slår till när man börjar lyfta på locket terapiwise. Kanske därför jag ligger så nära stresstaket hela tiden. Uff.

Dag 28: Den Sämsta sommardängan under 2000-talet.