Psykopater, deklaration och svetslåga

Min lillasyster Kriss kallade mig och Vassäran för "retblock". Undrar om det här är nån variant?

Ja jävlar, då hade man deklarerat. 
Lätt med ett sms. 
Och så fick jag tillbaka på skatten, 22 spänn. Stenhårt vilka som ska dela på det. 


Såg ni "Vetenskapens värld" igår om psykopater?
Intressant. 
Psykopater behöver inte alls vara mördare utan det är en personlightesstörning som är väldigt vanlig. 
De, vi, finns lite här och var.
Ja det ska gudarna veta.


Brist eller helt avsaknad av medkänsla och empati, blir snabbt uttråkade, ofta charmiga... och man hade funnit den här "krigargenen" som den kallas, den gen som gör att man lättare blir aggressiv än andra, hos psykopaterna. 


Det var också en stor skillnad i hjärnaktiviteten, de områden som styr impulsivitet, känslor och primitiva drifter bland annat skiljde sig från en "normal" hjärnas aktivitet. 


Det som verkar vara avgörande hur illa det blir om man nu har de här fysiska "förutsättningarna", är uppväxt och miljö. 


Intressant som sagt. 

För övrigt är jag jävligt död. 
Svetslågan lyste mig rätt i ögona' i morse och ändå kom jag inte upp. 
Jag känner mig sjuk, förkyld på insidan så att säga. 
Surt. 

Jag har stått i en timme och gosat med hästarna. 


Hela jag blev lugnare. 


Hästar är helande. 

Det snöar dasslock och katterna rävsover överallt. 

Pluto och jag glömde bort att äta så nu blev det hamburgare, pulvermos och räksallad.

Lågvattenmärke men gott som fan. 

Ångest föder ångest

Var det inte nån som sa det?


Ja om ingen har sagt det så borde nån ha gjort det. 


Fy fan vilka nervproblem jag har. 


Mitt på blanka eftermidda'n och jag svettas och uslas av nervklämningar professional. 


Fy vad jobbigt det är. Först är jag hungrig och sen när jag gör mat och börjar äta - då mår jag illa. Om man kunde få vara lugn nån gång. 


Tillfreds och i harmoni. 

Upprop och musikutmaning

Pluto och Prick

Vissa saker pallar jag bara inte. 


Idag var jag i Sveriges minsta väntrum för fårskallar som skulle på samma möte som jag. Naturligtvis så finns det alltid två - tre stycken som känner varandra. De hejar, kramas och pratar ingående om sina fester, kompisar och blaaa blaaa så högt så man hör inte det man låtsas läsa i tidningen. 


Jaha, sen blev vi invisslade som får i skock i ett rum som var avsett för max 6 - 7 personer. Vi var minst 30. Paniken var JÄVLIGT nära. Fy fan. Trångt, varmt och jävligt.


Jaha, sen upprop professional som i mellanstadiet och jag tänkte bara på Kalle i Kalles klätterträd.

Sen säger karln där framme att vi hade tid till klockan 14.00. Jag trodde det var 12.00!! 


Jag var ute från lokalen efter mindre än en timme. Klockan elva var jag hemma igen. Jag pallar inte sånt där. Det går bara inte. Jag hade sådan yrsel och ett begynnande illamående när jag stod och väntade på mina papper innan jag kunde fly så jag höll på att bada inombords i min egen svett. 


Ikväll handlar det om psykopater på Vetenskapens värld. Kan vara värt att se. 


30 dagar av musik
Dag 1: Låt som får dig peppad.
Dag 2: Låt som din mamma lyssnade på när du var liten.
Dag 3: En låt du förknippar med att dansa tryckare.
Dag 4: En sång du sjunger i duschen.
Dag 5: Vaggsång du minns.
Dag 6: Låt du inte kan låta bli att sjunga med i
Dag 7: En låt som är förknippad med ett starkt minne.
Dag 8: Låt du förknippar med gymnastik lektionerna.
Dag 9: En låt du spelar när du är arg.
Dag 10: Världens bästa låt enligt dig när du var 10 år.
Dag 11: Låt du kan spela på valfritt instrument.
Dag 12:En engelsk låt ni sjöng i mellanstadiet.
Dag 13: Låten som spelades jämt på ditt Högstadiedisco.
Dag 14: En låt med dina tonårsidoler.


Tonårsidoler och tonårsidoler... jag lyssnade ju på allting men i åttan började jag på allvar lyssna på Metallica. Hela svarta albumet var och är suveränt både text- och musikmässigt. Så det får bli denna här då. 

Näbb-film och otid

Det här är otid. 


Det vill säga för en timme sen, då ar det ännu värre otid. Jag hatar att gå upp tidigt, det finns ingenting som är så ångestfyllt som det. Usch...


Klockan nio ska jag vara i sta'n på möte. Vem i jävulen bestämmer sådana tider? BAH!


Här är i alla fall filmen från longeringen igår. Sist jag longerade Näbben var väl i höstas så nu var de lite nytt igen. Det hade varit optimalt om jag hade haft ett staket bakom henne också men man kan inte få allt så Långben. 


Näbben och jag


Beskåda mamma och pappa som står där vid utgången. Titta inte så mycket på den fördankade hösilageplasten som blåst runt överallt. 


AAAAHHHH vad jag är nervös. 

Näbb, is och musikutmaning

Mamma

Vi har hämtat halm och sen longerade jag Näbben. Film kommer. Lite missöden men med tanke på att det var fjärde gången hon blev longerad och i höstas sist så gick det bra ändå. 


Pluto och jag åkte till lite fiskesjöar och tittade om isen gått upp. Det hade den inte den jäveln. 

Säfsen

Skuggor på isen

Nu har vi ätit potatisgratäng och billighetskarré och jävlarrrr om det inte blev ett halvt glas vin till. 

Musikutmaningen:

30 dagar av musik
Dag 1: Låt som får dig peppad.
Dag 2: Låt som din mamma lyssnade på när du var liten.
Dag 3: En låt du förknippar med att dansa tryckare.
Dag 4: En sång du sjunger i duschen.
Dag 5: Vaggsång du minns.
Dag 6: Låt du inte kan låta bli att sjunga med i
Dag 7: En låt som är förknippad med ett starkt minne.
Dag 8: Låt du förknippar med gymnastik lektionerna.
Dag 9: En låt du spelar när du är arg.
Dag 10: Världens bästa låt enligt dig när du var 10 år.
Dag 11: Låt du kan spela på valfritt instrument.
Dag 12:En engelsk låt ni sjöng i mellanstadiet.
Dag 13: Låten som spelades jämt på ditt Högstadiedisco.

Om jag mot förmodan gick på nåt disco i högstadiet så var det Alban för en del av slanten i alla fall. 

Och den här:

Vänta bara så ska jag välla upp filmen på longeringen medelst häst. 

Hästinordning

Loostigaste

Det var ett inslag på våra regionala nyheter, det vill säga GävleDala, om en gubbe som på ålderns höst tagit upp travtränandet och hästeriet igen. 


Han förkunnade att hästarna var en livsstil, att deras behov alltid kom först och att man anpassade och inordnade sin vardag efter dem. Han sa att det var lugnande och ett rofyllt liv även om det var slitsamt ibland (jämt). 

Pluto och Näbben

Ja jag SÄGER ju det. Jag tror att hästarna är så viktiga för mig för de tillför en ordning, en rutin och en kontinuitet i min nerv-vardag som jag behöver. Jag måste ha saker att hänga upp mig på så att säga. Jag blir ångestfylld när jag hänger löst och inte måste nånting, inte har hästarna att tänka på. 


När jag skött om dem så har jag skött om mig själv. Sen att det är kroppsligt tungt, ja visst, men för min hjärna är det också bra. Att bli trött. 

Jag och Loostigaste

Försäkringskassan har ju dömt att jag ska betala tillbaka 139 tusen för att jag uppvisa arbetsförmåga när jag skött hästarna. Det här var 2009 - 2010. Men om jag inte haft dem så har jag förmodligen tynat bort. 


När jag vägde 52 kilo i september -07 så hade jag en tvådagars dressyrkurs en månad senare att se fram emot. Jag skulle inte kunna deltaga om jag inte åt för om jag inte åt så orkade jag inte göra det jag ville göra. 


Så jag åt och när ångesten kom så tänkte jag: "jag måste orka göra det jag vill göra". 

Såstaholm oktober -07. Jag är bakom hästen

Nä då ska man bli anmäld och dömd av FK. Inte för att jag bryr mig om det nu men det är jävligt surt att ha en skuld på 139 papp för nånting man blivit ordinerad att göra. 


Skitsamhälle.