Idag har jag stått och tittat på medan Vassäran mockade.
Heder och tack.
Jag kan inte göra ett skit.
Stå och ösa hösilage med en hand, fylla vatten…
Jaha, och så hade hon köpt semlor med sig och vi fikade men jag sparade min semla till nyss.
För att slå på stort och ställa till med själv-mys så satte jag på hurran också.
Kaffe och vaniljsemla åt jag i min ensamhet…. jaha, då mår jag så jävla illa nu så jag kan kräckas med ck.
Plääähhh….
Kontentan av allt är att försök inte ens, det är lika bra att ge upp från början och lägga sig ner och vämjas.
Minsta försök att äta gott, trevla till det eller på annat vis ha det lite bra kommer tillbaka som en gammal slangbella laddad med poooo i nacken på en.
Och dessutom en kevlar-fluga på husväggen.
Så fort det inte är -18 grader så kommer de fram, surrar och uslas och fastnar i nackhåren.
Jävla otyg.
Splutt!
