En lanthandlare var med i ett TV-inslag och berättade om att det inte gick runt om han bara sålde livsmedel. Han måste ha "flera ben att stå på", pub, paketutlämning osv men det var ändå en hård kamp. När bussarna dragits in så märktes också detta på försäljningen.
Lokalbor sa i inslaget att de försökte handla där så mycket det gick men att storhandla - det blev helt enkelt för dyrt.
Ett annat inslag på nyheterna berättade om en lokal köttproducent som förlorat upphandlingen till traktens skola. Hans priser var för höga eftersom han bara hade svenskt kött med allt vad det innebär i lagar om djurhållning, kvalitet osv. Den som vann upphandlingen var en "jätte" som tog in kött bland annat från Irland till ett lägre pris. Till följd av detta fick lanthandlaren dra ner på två tjänster och den framtida produktionen var äventyrad.
Den lokala politikern som var ansvarig för upphandlingen tyckte att det var "beklagligt" men att det låga priset styrde.
Det handlade om utryckningstid när ett mord diskuterades i "Veckans brott". Nästan en timme tog det innan polis var på plats för resesträckan var över 6 mil. De som larmat kunde inte vänta utan satte sig i bil, berusade och skadade, och körde till den lokala polisstationen som var stängd. De körde också till ett sjukhus som var stängt innan de slutligen hamnade på McDonalds som var det enda ställe som var öppet.
Där jag bor har det på 20 år försvunnit två affärer, ett apotek, en bank, en vårdcentral och ett äldreboende. Förut gick det en buss förbi här och vidare in till sta'n som är 3 mil bort ungefär en gång varannan timme. Varje timme på morgonen. Nu går det en buss på morgonen och en på eftermiddagen.
Det är inte mycket bättre i samhället en bit härifrån.
Vad är det värt att ha en "levande landsbygd"? Vad får kosta? Ska man tjäna in några spänn på skolmat som är producerad utomlands, eller ska man betala lite extra för kvalitet och behålla jobb på bygden? Jag tycker ju att det är solklart.
Jag tycker det är kortsiktigt och dumt, för att inte säga urblåst att resonera så när det gäller upphandling av tjänster till bygdeskolor och äldreboenden. Billigt blir dyrt i slutänden.
Och vilka andra värden finns det att värna om? Ska allt mätas i pengar? Den naturliga mötesplatsen som t ex en närbutik utgör, vad är det värt? Ett ställe alla går till, där man känner varandra, pratar, känner gemenskap...
Det är det tror jag som försvinner mer och mer ju mer den här trenden håller i sig. Var man för sig själv, man slutar bry sig om andra, man orkar inte prata med folk, orkar inte mötas, människor glider isär. När man åker in och storhandlar på nebulosa-marknader professional så känner man inte en käft. Fort ut därifrån innan man får bryt.
(...) Så var det inte förr när man följde med pappa på affär'n och gick in lagervägen för att man hade en drickaback med sig, när handlar'n lade några vichy och bananer i en kasse och hängde över staketet för hela familjen hade magsjuka eller när man kunde ringa på sönda'n och fråga om han ville öppna och sälja en liter mjölk för Vassäran och jag skulle ha Oboy till sommarlovsföljetongen. (...)
Det är här som den mänskliga fattigdomen syns och utvecklas. Det som gör att mentaliteten "varför är dina problem mina problem?" frodas. Omtanken för andra försvinner menar jag när man känner sig sviken av "samhället" och mötesplatserna försvinner.
Man får stå bäst man kan tills man ramlar - ensam.
