runt din värkande kropp, runt dina nariga händer
vrid åt ett lock över själsliga kval
under årens lopp,
finns inget hopp
att det någonsin vänder
Håll ihop dig själv, håll ut och orka
med allt vad Gud vill och om redskapen håller
dina händer välv, dina tårar torka
lite till
tig inte still,
ikläd dig nu dina roller.
Den ömma den mjuka, den moderligt väna
den starka och hårda, som orkar allt
glömma det sjuka, tills sår på knäna
sköta och vårda,
styra och årdra
i livets vatten, otäckt kallt
