Fem misslyckade foton

Blogglistan fortsätter: 
1. Lista fem udda färdigheter
2. Lista fem fysiska attribut du faller för
3. Visa fem foton du först tyckte var misslyckade mem som du sen börjat gilla ändå
4. Berätta om fem tillfällen i livet som du varit riktigt illa ute men som du lyckats klara dig oskadd ifrån
5. Avslöja fem fördomar eller åsikter du annars inte är så öppen med

Jag ska börja med en parentes. Den första punkten i blogglistan var ju fem udda färdigheter. eftersom jag inte har någon hjärna (vilket i och för sig är en skill i sig) så kom jag inte ihåg att jag faktiskt kan känna vatten med en slagruta. 

Det här trodde jag var humbug tills Plutos bror demonstrerade det för mig. Jag såg sälgkvisten vridas i hans händer och peka ned mot vatten där jag visste att det var vatten men inte han. Jaha, så provade mamma att hålla i kvisten och Pluto provade att hålla i den. Ingenting. Men när jag fick klykan av sälg i mina händer så kände jag i hela mig att jag skulle känna av det. Så jag gick över en gräsmatta jag inte gått över förut, och så började kvisten vridas nedåt. Jag försökte hålla emot men det var omöjligt. Det knarrade av träet mot mitt skinn. Så, nu är det sagt. 

Idag är det fem misslyckade foton som jag ändå börjat gilla. "I urval" som det heter för det finns en uppsjö. Och det är inte lätt att leta fram misslyckade foton jag ändå börjat tycka om för jag har väldigt svårt för misslyckade foton. Men vafan. 

Fleka lu släpps på bete. Suddig bild men formen, kraften och farten kommer fram rätt bra.

Misslyckat för stolen på ena sidan och vidsträckta fält på den andra. Men, Vassärans pojk Ståle och min schäfer Mindy. Tidernas hund. Hon var jobbig i början med sitt hårda psyke men efter hundkurs professional med Kurt the guru så fick jag verktygen att styra upp mig själv till nödvändig kunskap. Hon vek aldrig från barns sida. Var de än gick så var hon med. 

En sådan där "en av 200 bilder på kattungar". Tre av gosedjuren är levande. Ser du dem?

Ingen inzoomning och hästarna är inte i mitten av bilden. Markis och Rangoon hoppar själva. Ja inte för att man hoppar ÅT dem någon gång men de sprang på hindren utan att någon styrt dit dem. Se på Markis' framben och öron. Så här glad är han nu på de evigt gröna ängarna. 

Gandalf utan hatten. Jag stör mig på att vinkeln är fel så man inte ser hela hans skugga och att ansiktet liksom kommer bort. Och utan vänsternäven som jag format så bra att den skulle hålla i en pipa. Högra handen är gjord så det går att sticka en stav i den. Gissa var handen och mössan är? Jo om man har katter så förstår man att sådana här lergrejer rationaliseras bort till förmån för lek och spel professional på hyllor och annat krimskrams. 

Fem fysiska attribut

Dag 1: Lista fem udda skills du aldrig trodde att du skulle skaffa dig.
Dag 2: Lista fem fysiska attribut du alltid faller för hos en tänkbar partner.
Dag 3: Visa fem foton du först tyckte var misslyckade men som du sedan börjat gilla ändå.
Dag 4: Berätta om fem tillfällen i livet då du varit riktigt illa ute men klarat dig oskadd.
Dag 5: Avslöja fem fördomar eller klargör fem åsikter du annars inte är så öppen med.

För den som gillar listor så kommer här de fem fysiska attributen. Eftersom jag har Pluto så ser jag inte andra karlar. Alltså jag ser dem inte. Jag vet inte om jag är ovanlig i den bemärkelsen men de blev människor som vilka som helst i samma ögonblick som det blev Pluto och jag. Klart jag SER dem men inte på det sättet.

Och det är väl så att om man har allt det man vill ha så söker man inget annat. Men jag kan berätta vilka fem fysiska attribut jag fastnade för hos Pluto och som är viktiga för mig. 

Ögonen. 
Och inte bara hur de ser ut, utan vad blicken säger. Det jag såg i hans ögon för sju år sen visade sig stämma till punkt och pricka.  

Kroppsvinklar/ekvationer
Åsa märkte ut axlar/nacke - ekvationen. Det här stämmer. Om det var någon som såg John Cleese's dokumentär om hur vi definierar skönhet så spelade matematiken en stor roll. Det fanns en matematisk mall de satte över olika fotomodeller och fotbollsstjärnors ansikten och tänk att den stämde på varenda en. 
Det finns, och det här är högst ovetenskapligt, ett förhållande mellan käklinje, ögonbryn, näsa och öra som bara måste stämma för mig. Likaså vinkeln vid handleden och underarmen. Samma vid underben från knä't och där foten börjar. Det är oförklarligt men sant. 

Självförtroende/jävlaranamma
Det här är ju inget fysiskt attribut men det syns naturligtvis i kroppsspråket vad man har för självförtroende. Jag menar inte gå att bryta utan mer skickligheten och säkerheten i vissa saker som personen gör. Pluto är till exempel en duktig skytt, otroligt pricksäker och stadig på näven. Han backar inte heller när det gäller. Det går jag igång på. 

Skägg och mustasch
Hellre med eller utan säger jag.

Huvudbonad
En snygg hatt, keps eller mössa eller varför inte en piratduk. Det är något magiskt med att ha en snygg huvudbonad. Pluto har alltid keps till exempel. Men det gäller inte vem som helst det här. Det finns inget som helst magiskt i om t ex Reinplåt skulle ha en clownhatt. Det skulle bara vara naturligt. 

Ja, okej, det beror lite på huvudbonaden också. 

Konsten att intervjua

Jag tittade på Skavlan. Inbjudna gäster var bland annat Gordon Ramsay, David Walliams (Little Britain) och Kenneth Brannagh. Som alltid när jag ser Skavlan så är jag nervös. Jag är rädd för att det ska gå åt helvete helt enkelt. Varför? Jo, han håller inte i intervjun. Det är gästen som gör det. Till och  med tar över ibland som när Robbie Williams var där. Men om gästen inte heller kan hålla i så blir det platt, pinsamt, krystat, ojämnt och hackigt. 

Jag tycker Skavlan är helt och hållet så bra eller dålig som hans gäster är. Om han har en gäst som klarar hans hackande stelbenta frågor och göra något av det, ja då går det. Men om han möter en person som är färgstark och inte parerar - då går det inte att titta på.

Tycker jag då. 

Jag tänker på en annan intervjuare som verkligen håller i samtalen. Och inte bara det, han fixar inför en jättepublik både live och ute i stugorna, att hantera gäster som kommer dit och är obänduga som en råtagen tjur i skogen. Ingen kan komma dit och ta över, inte ens Jim Carrey. 

Man behöver inte vara nervös, man vet att han klarar det hur svårt det än blir. Vem? Jo David Letterman. 

Jag letade upp ett klipp när Letterman intervjuade Gordon Ramsay. Vilken skillnad mot Skavlan. 

Här bju'r jag på klipp professional när Joaquin Phoenix kommer in som gäst till Letterman och har gjort en kupp. Som ni kanske minns deklarerade Phoenix för några år sen att han skulle sluta med skådespeleriet och bara ägna sig åt musiken. Han sparade ut skägg och hår och såg ut som vilken mentalpatient som helst. Och agerade sådan också. 

Det här kände inte Letterman till utan fick en smärre chock när Phoenix kom in på scen. I det andra klippet kommer Joaquin tillbaka som sig själv och medger att det var en kupp. 

Klippet med kupp-Phoenix

Man ser att Letterman, trots pokerfejset, tittar fundersamt på Phoenix när han kommer in. Men han gör intervjun utifrån förutsättningarna. 

Avslöjandet 1,5 år senare

Kuppen var också ett experiment i att se hur folk tror att allt som är i medierna är sant. I så kallade "reality-såpor" där det händer en hel del och bra många tror att det är på riktigt. De började som ett skämt och löpte sedan linan ut. 

Men det är intervjuandet jag pratar om nu. Här till exempel; Skavlan intervjuar Jörn Donner med näsan i sina papper. Utan Jörn Donner skulle det vara en katastrof. Jörn hos Skavlan Det är nog pinsamt ändå men tack vare Donner så rör det hela sig framåt. 

Den här debatten är suverän: Letterman om Irak och Afganistan med Bill O'Reilly Debatten

Så egentligen undrar jag... hur fan fick Skavlan det där jobbet?

Blogglistan - fem udda

Idag fem udda färdigheter:

Bil:
Eftersom  Åsa tog upp en så kallad bil-skill vad gäller startmotorer så kommer jag ju att tänka på det jag också. Alla vet kanske vad man gör när en Volvo skriker när den kuggar över i startmotorn? Jo då har man växel i och gungar i sätet så den kuggar rätt - och startar. 

Häst:
Här finns det ju många saker men det mest udda är att jag är skicklig på att  få tag i en hästtunga, hålla den åt sidan och ge avmaskning.

Bygga:
Jag är överjävlig på att isolera. 

Läsa:
Om jag letar efter ett ord i en text så hittar jag det otrolig snabbt även om jag bara skummar av med ett halvt öga.

Minne:
Jag minns detaljer från 100 år sen. 

KBT - fungerar bäst utan ångest!

Det finns nå't som heter teacch-metoden. Den är till för att hjälpa människor med funktionsnedsättning inom autismspektrat att få struktur på tillvaron.  

Det går ut på att man använder färger, symboler, ord eller bilder och så gör man ett schema av det för att reda ut dagens göromål. Ett antal frågor ska besvaras:

• Vad ska hända?
• Var ska jag vara?
• När ska det hända?
• Hur länge ska jag hålla på?
• Hur mycket ska jag göra?
• Vad händer när jag är färdig?
• Vem hjälper mig?

Det här behöver jag. Min hjärna blir en klut av oformlig, obehaglig massa av tider, dagar, uppgifter och annat konstigt när det kommer upp saker på agendan. Jag kan inte reda ut det. Jag kunde det någorlunda förr. Inte nu.

Det är som att jag blir så stressad så av- och påfunktionen inte fungerar. Det är på hela tiden. Tills jag blir utslagen. 

Så därför har jag ritat i almanackan med färger idag. Måndag är grön, tisdag är rosa, onsdag är blå, torsdag är lila. Sen tog det stopp. Det var tack vare det jag upptäckte att jag fyllt i fel grejer på fel vecka. 

Jag har gått igenom alla tänkbara ångestbehandlingsmetoder. KBT till exempel. Att man med sitt sätt att tänka och handla kan ändra invanda tankekedjor. Det är ungefär som att få kryckor när man har brutna ben. Jo det kan fungera bra för vissa och det gav mig kanske det verktyg jag behövde för att slutföra ridinstruktörsutbildningen för ett antal år sedan. 

Jag fick lära mig att göra saker MED min ångest. Ha den med mig. Acceptera den. Ja, de senaste åren har bjudit på många övningar i det här. Eller bjudit på, jag har tagit dem. Fortbildningskurser inom tränaryrket och så nu omvårdnad med en klass. Parallellt med detta så läser jag på distans. 

Varje gång jag i ottan inser vad som väntar så försöker jag tänka på det här. Varje kurs jag varit på, varje klass, varje sittning, varje utstakad tid och plats så tänker jag på det. Gör det MED ångesten. Jag mår skit helt enkelt.

Och det fungerar bara till en viss gräns. Jag läste någonstans att KBT inte alls är för alla och nej, det är det inte. Det kan lätt få en gammal räka som mig att känna mig än mer oduglig som inte ens klarar av tid. Efter så många år och så många prövningar och övningar så känner jag det här så pass nu att jag vet att det går - tills det inte går. 

Nu ska jag bara leta på en lila penna, annars går torsdagarna åt helvete. Också. 

Vik

Släpp taget nu
lätta greppet
vik
lossa dina frusna fingrar
släpp taget nu
släpp oss frusna fru

Vik för varma strålar
vik för tinande vinterbacke
vik för doftande vårkall mark
vik för doftande tallskogs bark

Undan för sipprande bäck
för tranans skri i fjärran
undan för spirande gröna knoppar
vårvinds sus i granens toppar

Släpp taget om obarmhärtig is
låt den mjukna under längtande händer
låt oss dofta vårmarks kalla dis
när det äntligen sakta vänder

Lossa ditt hårda grepp
lossa dina frusna fingrar
vik för svanars sjungande
vik för konvaljers gungande

Vik för skira strålar
vik för ljus och värme
visa dig i ljusgrön skrud
visa dig, vårskön brud

Ineffektivitet - det nya effektiva

Med risk för att vara kategorisk och väldigt generaliserande så kommer här en betraktelse på något som inträtt de senaste åren. Ett... ja, fenomen eller vad man ska kalla det som alla gånger har sin uppkomst ur att man vill ha lågavlönad personal i sina kostnadseffektiva butikskedjor. 

Dessa butikskedjor som har blommat upp som svampar de senaste åren. Vissa har ju funnits ett tag, som Biltema, MediaMarkt, SIBA, Max, ÖoB, Jysk och sådana men de har mer övergått i samma utformning som de andra till exempel Rusta, Byggmax, Bauhaus, Plantagen, Dollarstore osv. 

Vilken affär som helst. 

När jag gick in på Biltema i slutet på 90-talet för att köpa en bit avgassystem, den biten från grenröret till första burken, och ett par bromsok till min 79:ans 145:a, så började man för det första med att titta i katalogen. Närmaste lager fanns i Västerås och väl där så stod det gubbar i blåkläder mellan oljiga hyllor och i bästa fall nån jäkel att betala till när man gick ut med en sån där stålvagn professional med sina bildelar på.

Vad har hänt nu då? Jo det ska vara effektivt, både i pris och förfarande. Sortimentet börjar likna varandra. Man kan köpa blockljus, penslar och leksaker på både Biltema, Dollarstore och Rusta.  
Min "spaning" är att effektiviteten och kvaliteten har blivit det sämre för att inte säga usel trots att strävan nog varit det motsatta.  Åsa gav exempel på det här i sitt inlägg igår. 

Gå in på Biltema idag och det är blankt, stort, ljust, sterilt men framför allt - personalen består av som i (och nu är jag generaliserande) ALLA andra sådana här butikskedjor - ungdomar. 
Eller åtminstone unga vuxna i 20 - 25-års åldern. 

Biltema

Och det är nåt som kommer med livserfarenhet, uppväxt och typ - liv och det är att man fått lära sig lite saker. I bästa fall. Hövlighet till exempel. Att vara smidig och flexibel, väga för- och nackdelar, sortera ut vad som är viktigt och mindre viktigt. Förutse saker. Orsak och verkan. 

Man kanske har fått lära sig säga hej till folk, ja de är ju kunder om man jobbar i en affär, titta på kunden när man tar emot pengar eller kort och inte småprata med sin kompis i den andra kassan med bortvänt huvud till exempel. 

Man har kanske lärt sig att efter ett tag i julrushen så tar det slut på toapapper på kundtoaletten, och att det behövs tvål där. 

Man kanske inte ska tömma soporna ur papperskorgsdisken precis bredvid folk som sitter och äter vid smurfmöblerna på MAX eller torka av borden alldeles bredvid gästerna med rengöringsmedel i sprutflaska professional  så hamburgaren smakar AJAX. 

Men det är i kassan i dessa matställen och varuhus som de riktiga fiskmjärdsfadäserna inträffar. Där det verkligen gäller att vara serviceminded, se när man måste öppna en till kassa och ta sådant som reklamationer, strul, prisuppgifter, avdrag och KRÅNGEL, vid sidan av och kanske låta vissa saker passera som svinn och låta kön få löpa på. För att det är viktigare. 

Man är ju dum i huvudet eftersom man går in igen och igen på dessa butiker, kedjor, varuhus och matställen fast man blir lika galen varje gång. 

Praktexemplet sist var SIBA vars personal återigen visade sin oförmåga att låta smidighet gå före jock. Det står ungdomar i kassan, lika vilsna som nyvakna grisar i en halmhög, som ska klara av sånt som affärsinnehavare på den gamla goda tiden gjorde med lillfingret och förbundna ögon. 

Mannen före oss missade sin buss, min rygg gick av, en lämnade affären och sina varor - bara för att kassörskan dividerade med en dam som hade en presentkort som inte fungerade. Jo, det fanns en till kassa, till och med två till men en var blockerad av ett ställ med batterier på väg att VICKA och den andra var inte öppen trots flera lösspringande ynglingar både bakom disken och ute i affären. 

Jag har fler exempel. En ung tjej RÄKNADE SKRUVAR på Byggmax medan kön ringlade sig utanför området, en kassörska på MAX lät en mamma med två mindre barn vänta och vänta och vänta på två jävla plastlock som ska finnas vid läskmuggarna. Under tiden som mamman väntade hann barnen löpa amok med sina läskmuggar som för övrigt är så tunna så man kan inte hålla i dem. 

Det här är återkommande. Samma åldersgrupp, samma tafatthet, samma sociala inkompetens. Ja jag ber om ursäkt, för det är ju klart att det finns undantag, men med erfarenhet kommer skills och det måste man ha om man jobbar i ett serviceyrke. 

Lokalerna och inredningen på matställena ser ut som fylleceller som ska kunna spola av med slang efter arbetsdagen och ger samma mysiga känsla när man sitter där. 

Förmågan att bara knappa in ett cirkapris istället för att stoppa upp jordens rotation och gräva upp grundaren till affärskedjan ur sin grav för att fråga om det faktiska priset... ja ni fattar. Det är inte effektivt. Inte för kunderna. Bara kostnadsmässigt för ägarna. 

Jag är trött på skit, rappel och inkompetens. Jag går hellre till det gamla familjeförtaget i en källarlokal med trånga hyllor men med personlig service och kunskap för att handla en riktig glödlampa, grep, virke eller perenner som inte dör i bilen på väg hem, än flåda runt i kvasarer av hyllmil med samma skitgrejer och usel service man möter på kedjorna idag. 

OBS, bilderna är hämtade från nätet personerna på desamma och har inget med mitt missnöje att göra. 

Nu ska jag hålla käften.