Kan jag skapa mitt liv, tillvaro, inkomst och leverne utifrån där jag fungerar?
Jag måste för annars fungerar jag inte.
Det är ju inte det att man inte gör det, utan hur man MÅR när man gör det som en klok vän sa.
Men det ska inte behöva kosta för mycket att leva, vara, göra, finnas, duga.
Varför kostar det så mycket då? För vissa?
Och varför kan andra göra saker utan kostnad? Utan ansträngning. Utan ångest. Utan nervositet. Utan känslan av att stå på kanten av stupet. Utan den där svindlande undergångskänslan.
Jag tror att vissa av oss som burit med sig en eller annan erfarenhet, som är motagliga för dess påverkan av oss, som är inkännande och känsliga, ja mänskliga, vi kan inte bära allt till slut.
En dag så tar orken i armarna slut och vi orkar inte bära allt det som vi burit ensamma alldeles för länge.
Och då orkar vi inte ens bära ett brev från brevlådan eller en liter mjölk från affären.
Orken är slut.
Ansvar är tungt. Ångest är tungt. Oro är tungt. Skräck är tungt. Våld är tungt. Otrygghet är tungt.
Men orkeslösheten är difffus, diagnosen är vag, symptomen varierande.
"Vad kan jag hjälpa dig med då?"
"Ja... jag vet inte, jag är så trött. "
"Mmmm?"
"Ja... orkeslös. Och jag blir så lätt orolig."
"Jaha."
*tystnad, pinsam sådan*
(Vad kom jag hit för? Är jag hypokondriker eller? Trött, pffff, det är väl alla. Vad väntar jag mig?`En amfetaminhgrogg? Vafan kom jag hit för...)
"Ja, hahahahahhh... alltså jag är tröttare än förut. Nu orkar jag inte ens göra det jag VILL!"
(DET var bra sagt, nu kanske doktorn fattar)
"Mmm. Vad ska vi göra åt det då?"
(Ja det ska väl DU svara på doktorjävel. Remittera mig, skicka mig till samtalsterapi, sjukskriv mig ett halvt liv, lyft mig från ansvaret, ändra på samhället, byt regering, HJÄLP mig för Guds skull!)
"Jadu, hahahhh, säg det, jag vet inte..."
Ridå.
Vi orkar inte mer vi som burit för tungt och för länge.
Vi som fått göra andra människors arbeten på bekostnad av våra egna liv.
Vi som blivit halverade i personalen samtidigt som trycket ökar i vårdköerna, en vårdgaranti som ska uppfyllas. En garanti på TID inte KVALITET.
Elever som har behov, och också särskilda behov, men fler blanketter att fylla i och fler planer, scheman, prov.
Fler ordrar, snabbare leveransdatum men färre personal, samma eller mer arbete men sämre resurser.
Vi brinner upp.
Vi tar slut.
Vi tar slut.
