Blandat

Det här är gott. Rött. Flaskan är tom.

Igår hade vi släktsamkväm här. Morbror från Kiruna var här och mormor, Vassäran, Pivert, Ståle, Gubben, Gallben osv. 

Jag längtar till stranden. Vilken som helst, bara det är vatten. Jag har till och med drömt om en jättesjö. 

Jag längtar efter semester. 

Idag måste man nog passa på. Det tycker jag är förbannat jobbigt, att passa på. Vilken press det blir på sommaren. Då måste man verkligen passa på. 

Först måste jag passa på att mocka innan bromsinvasionen. Härligt pyssel i värmen. 

Blä. 

Äntligen

Nu har jag väntat länge på den här. Leif GW:s självbiografi. Räddningen för mig har alltid varit böcker och läsning. Ända sedan jag var väldigt liten. 


Nu är det inte något suveränt unikt att lära sig läsa tidigt men för mig var det allt tur. Då hade jag alltid andra världar att fly in i. 

                                            Pluto tyckte tydligen att jag såg lustig ut. Äh!


Idag är det väl bara att ta tag i allt stuff igen med hästar och stall. Igår var det så upplyftande att ha varit iväg så jag nästan kände glädje. Men att det inte fick gå utan skräck. Jag trodde på allvar att vi skulle få lov att vända. Så uselt mådde jag på vägen dit och en bit in i vistelsen. 


Jag blir så förbannad på mina nerver. Det hjälper inte men BAH vad arg jag blir när det ska uslas så fort man ska göra nåt roligt. 


Jag vill ha semester.

Semester i fem timmar

"Om en alv en gång sett havet, längtar han alltid dit"

Ståle och Pivert

Fåret och Pluto

Pumpa med sin mage

Och mammors ultimata uppofring för sina barn. Svälj pinsamhet och stolthet. Sväl dumstrutsluvan och skammens rodnad i att åka i en underdimensionerad biljävel på räls inför allmän beskådan. Vassäran och Pivert i stilstudie.

Ja jävlar om vi inte fick oss en liten semestertripp på åtta mil. Havet var härligt. Jag gick i med fötterna och lät mig stänkas ned. Hett som fan var det på äventyrsön i Furuvik. Men vid vattnet var det gudomligt. 

På vägen dit fick jag halvskräck och fick rusa in i skogen med toarullen i ena handen och pastillburken i den andra. Det är då fan. Men vid vattnet lättade det. 

Fem timmars rast vila medelst havsstänk. 

Ahhhh....

Bakvattnet

Ja fy hundan. 


Idag har det varit psykologdag. Lång resa i värmen och med det här jävla huvudet till buds. Jag var så trött innan att jag kunde stå och sova. Ja jag kan inte påstå att var direkt just mycket piggare efteråt heller. 

Fångad i grytorna

Som pris att jag klarat av det hela så skulle jag få mig en Steakburger på MAX. Ja av mig själv alltså. Jag har velat ha en nu i flera veckor när jag sett reklamen (!) på tv. 


Anledningen till att jag sett reklamen beror på att bilden på burgaren dyker upp som en stillbild i rutan en nanosekund efter att programmet bryts och innan jag hinner byta kanal/stänga av ljudet. 


I alla fall så fick jag mig den här burgaren och jag var som vanligt förbannat hungrig och krävde livs. Stora mängder proteinrikt kött-livs. Men det var nån mysko smak och efter halva burgaren så hade jag kommit underfund med vad det var. DRAGON. 


Alltså, dragon. På en hamburgare. 


Jävueln. 


Jag har en gång blivit erbjuden strömming med dragon men det kan jag tala om att blotta lukten fick mig att tacka nej. 


Det känns tung go' vänner. Uff. Jag skäms, grämer mig, är ledsen... allt på en gång. Fölen som inte bidde nå bra som har kunnat bli så bra... uff. Ledsamt. 

Svetslågan is back

Idag kommer väderprövningarna att göra sig gällande. Jag har redan fått ta in hästarna för bromsjävlarna. Sen kommer väl åska ikväll. Hu vale.  


Nu känner jag mig verkligen slut. Kroppen är jävligt sliten, rygg, knä, handleden... för att inte tala om skallen.  Jag vill vila, bada, ligga på en strand och radera skallen. 


Det har varit anspänning professional nu i 500 år. Jag måste vila. 

Sen är jag bara tvungen... på varenda kanal på tv så är det repriser, repriser, repriser och reklam. Görs det inga nya program längre? Och hur mycket reklam kan man se? Jag är mättad. Det är för mycket, för ofta, för länge, för tjatigt. Det är nog. 


Nej jag måste ta tag i dagens bodypump nu innan jag ramlar ihop. 

En tung klump

Uff

Det är som jag skulle ha 500 hundra kilo i bröstet. Ja i hela kroppen. Fy tusan. 


Det gäller att glädjas åt det man har. En fin Näbb och en fin Loostigaste. Jag ska veva igång dem och ägna mig åt att göra det som ska göras med dem. Det är ju treårstest i vår för Näbbens del och Loostigaste ska jag ut i skogen på till att börja med. 


Så länge det är broms och elände låter jag bli. Även om det om möjligt, kanske, till äventyrs kommer nån slags sommarvärme så låter jag bli. Är det nåt jag inte klarar så är det att hålla på och streta med hästar i hettan. Det har jag gjort tillräckligt för att ha avpräglat mig själv på det. 


Det är det där "man borde" och "man ska passa på när det är barmark" osv. Men jag pallar det inte. Det är mer hemskt än vad det är till nytta så därför väntar jag med att rida tills det är mer gynnsamt väder. För mig alltså, inte för gemene man. Annars blir det bara ett måste. 


Just idag och igår har det varit ett helt suveränt mulet, ljumt spökväder med frisk vind. Det är perfekt. Då mår jag som bäst. 


Ur vädersynpunkt. 

Näbben

Loostigaste

Det var tydligen inte meningen...

En kort stund i livet

...att det skulle vara några föl här i år. Det här fölet, ett sto, brunt och så fint så fint, hade samma fel som det förra. 

Jag vet inte vad jag ska säga... det måste vara nåt virus eller nånting som har gjort att näringstillförseln inte riktigt har fungerat. Underutvecklad överkäke, kunde inte stå, benen fungerade inte alls. Vi är så ledsna. Uff. 

Jag måste ta reda på det här, ordentligt, vad som orsakat sådana här fel. 

Fleka lu har hämtat sig bra och hela flocken går samlad. Efter några timmar i boxen med det döda fölet tog vi ut dem och lät henne få gå och kolla att fölet inte rörde sig. Hon har slutat gnägga nu när flockens inverkan gör sitt.

De ska få gå in om nån timme sen drar jag täcket över huvudet. Det är hårt. 

 Loostigaste ger sitt stöd från andra sidan väggen

3096 dagar

Jag fick en bok av en god vän och det ska ni veta eta att få böcker är det bästa jag vet. Jag blir galen (!) när jag inte har en bok på gång. 

Nu fick jag den här, Natacha Kampusch, 3096 dagar. En skakande självbiografi där hon berättar om när hon som tioåring blev överfallen och bortförd på sin väg till skolan. Hon blir inspärrad i ett ljudisolerat, trångt och mörkt källarutrymme. I över åtta år. 

Hon berättar sakligt och klokt om hur människan kan fungera i de mest fruktansvärda situationer och hur man anpassar sig för att överleva. Hur man utarbetar en "tills vidare-strategi" för att klara sig. Och vidare, hur svårt folk har att förstå detta. Man vill ha ett undergivet offer även sedan offret blivit fri. 

Det finns många paralleller till ett destruktivt misshandelsförhållande. Jag känner igen otroligt mycket av det hon skriver om hur man lär sig fungera, lär sig stänga av eller ibland agera. Och hur allt inte är svart eller vitt, att gärningsmannen inte bara är ond utan ibland också god och att det grå mellanläget möjliggör hjärntvätten. Fast man ändå VET nånstans därinne att det är fel det han gör så måste man ändå hitta strategier för överlevnad. 

Hon talar om det psykologiska fängelset som gör att man inte vågar gå fast dörren står vidöppen. Det smärtar mig att inse att mitt eget psykologiska fängelses murar inte riktigt rämnat efter så lång tid. 

Hon skriver om noggranna anteckningar om misshandeln och utan dem skulle hon inte kunna ha kommit ihåg hur det var. Jag gjorde själv samma sak men det tog tid innan jag vågade vara ärlig ens i min egen dagbok. Jag gjorde omskrivningar om misshandeln ifall han skulle hitta och läsa min dagbok. Men till slut skrev jag precis som det var och jag tyckte att texten såg fel ut. Överdriven. Att den inte handlade om mig. Men det gjorde den. 

Det här är en bra bok. Intressant ur många perspektiv. 

Läs den. 

Marknad och obeskrivlig trötthet

365 dagar.


Eftersom vi är fastskruvade vid hästarna så blir det inte att man kommer ut om ingen bräcker loss en med bräckjärn och ett spel. 

Det var ljust

Vi fick åka Oldsmobile idag till Stjärnsunds marknad. FOLK säger jag bara men det var trevligt att komma ut. Och så fick jag äntligen köpa försommarhonung.  

Kyrkan och dammen

Och så det där med vila då. Jag har sådana där vita bokstäver som jag bildar ord av och ställer upp lite här och där. I vardagsrummet t ex så står det "VILA". Jaha, de där bokstäverna brukar vara ikullvälta ibland och idag var V:et nere så det stod "ILA". 

Så här såg det ut i maj en dag

Ja tack då. 


I övrigt skulle jag kunna sova stående. Ögonen åker ihop på mig. Det är som jag skulle ha fått sömnsjuka .Nog för att det är flugor här men inga Tse tse - dylika. Usch. 


Och jag sätter en räka på att i morgon så har jag nog nåt annat att skriva om än sånt här dravel. 

Åskterapi

"You can only stay in that state of mind for so long"


Caesar Milan säger så. Man kan bara vara i ett visst tillstånd en viss tid. Det är sant. 

Korv sover på halmbalen

Jag hade en tandjävel som uslades för mig i flera månader. Som tur var hade jag en fruktansvärt skicklig tandläkare. Jag gick dit med tidernas smärta men det syntes ingenting på röntgenplåtarna. Ändå gissade han sig till vad det var och knackade på tand efter tand och borrade hål i en och ett tu tre - jag blödde som en gris. 
Ja det var en inflammerad tand och jag fick gå en gång i månaden i mer än ett halvår och rensa kanalen. Som rotfyllning utan fyllningen. 
Bedövning fick jag inte för då visste han inte om han var på rätt ställe. Jag tål smärta rätt bra men då var det jobbigt. Hans ord var: "Det kan inte göra hur ont som helst. Allt har en botten, smärtan också."


Så åskfobin har fått sig en omgång i sommar. Det har åskat varje dag och idag har det åskat  HELA dan. Men jag kan inte vara ångestfyllt idioträdd hela tiden. Det lägger sig. Men ogärna.


Tro nu inte att det här kan flyttas över lika lätt på min vanliga skräck, ångesthelvetet, som jag liksom dras med för jämnan, nä den kräver nog lite mer än så. Den jäveln. 


Ändå tror jag man kan att lära sig, lära hjärnan och lära kroppen att det mesta, till och med den jävligaste känslan - den bleknar i sinom tid den med. 


Allting, förr eller senare, passerar.

En flod nedför vägen

Ja när man trodde att det regnat nog så kom vädergudarna och hällde ut sin pool över oss. Igår kväll trodde jag hela går'n skulle sköljas bort. Och så åska på det. Tur man inte har nån regnmätare så man slipper ondgöra sig. 


Det som är bra med att det åskar varje dag är att jag verkligen utsätter mig för det som har kommit att bli min fobi -  åska. Jag som älskat åska i hela mitt liv utvecklade för några år sedan en fobisk rädsla för åskväder. Nu genomlever jag dem rätt skapligt. Med hjälp av diverse katter. 


Dessutom tror jag att det snart är dags för hästintag. Bromsarna kommer igång tidigt och fort går det. Från att det ser alldeles lugnt ut till att hästarna börjar springa för att komma ifrån dem. De är tidsinställda. Bromsarna alltså inte hästarna. 


Jag blir väldigt illa berörd när man åker förbi hästhagar och ser djuren springa för att komma undan de där helvetesdjuren. Man måste skydda sin djur. 

Jenny

Lyssna gärna på "Sommar" med Jenny Jägerfeld. Hon är psykolog och författare och har mycket intressanta tankar om alla dessa klyschor man får sig i ansiktet vad gäller psykisk ohälsa. Att man ska acceptera det man inte kan förändra osv. 
Jo det är ju nog så bra när det kanske gäller en sån sak som att man fått en diagnos eller att någon närstående lämnat en men om det händer nåt som är fel... nåt man reagerar sunt på. Att ens partner beter sig som ett svin t ex, då är det inte acceptans som gäller. Då är det RÄTT att bli upprörd för att få till en förändring.


Fatta att bli bedragen av sin partner och så blir man ledsen och arg och så säger nån åt en att man ska acceptera det man inte kan förändra. Jävulen. Eller om du jobbar på en underbemannad avdelning och är en cm ifrån att gå in i väggen och får höra samma sak. 
Och så det här med "mindfullness" som alla slukar utan  kritiska ögon. Intressant.

Börja dagen med skräck

Varje gång det händer så tror jag att jag håller på att bli sjuk. Alltså fysiskt sjuk. Illamående, tung i huvudet, yr...


Så jag blev sittande bredvid Pluto och Dantes inferno, Kojv, Eta Beta och alla andra små batt-katter med min tekopp, lutandes huvudet i en skev vinkel mot soffan för jag kunde inte lyfta det. 
I knät hade jag Musse och Långbens äventyr med tågrånarna i tre delar, tecknade av den eminente Paul Murry, han som gjort alla suveräna serier med Musse och Långben i mysiga mysterier innehållande skurkar som Borstis, Sverte Petter och andra ljusskygga figurer. 

Jag kunde inte läsa mer än två - tre rutor i taget. Jag kunde inte titta på tv-spelet mer än några sekunder åt gången heller. 


Efter en pastill, ett åskväder och vila så kände jag hur jävulen sakta kröp iväg. Vilken befrielse. 


Nu gäller det bara att hålla i hatten för resten av dagen.  

Det börjar bli löjligt

Det sitter en stor väderfjant i molnen och bara: "FLUÄÄÄHHHH, HA HA HAAAAA där fick de!" och sen backar han undan och tar en powernap lagom till vi dödliga vågar oss ut och eventuellt börja med nåt och då vaknar han igen och bara "FLUUUUÄÄÄHHHHH" igen. 


Fjanskitvädershelvete. Fram och tillbaka som nån förbannade flöjel. Jag har hellre fruset mars-väder än det här skiten. Fuktighetskammare uppepå en flytande mosse - nej tack. 


Gud vare frost och kyla när oktober lägger sin gyllene hand över världen. Då ska jag klippa löv med gräsklipparen som aldrig förr. 

Spindel i stallet bredvid min pekfingertopp

Jaha, efter stallhelsike så var jag väldigt hungrig om man uttrycker sig milt så jag gjorde äcklig pytt i panna med stekägg. Jag tror jag håller på att tappa smaken för allt smakar konstigt. Nu vill jag gå ut men törs inte för de åskar. 


Jag skulle verkligen behöva komma ifrån alltså. Ha semester. 07.17 gick jag upp idag. Då höll Röd oktober på att spränga sig ut genom min pissblåsa. Sen var det bara att veva igång med kaffe och hästar. 


ZZZZZZZZZZZZZZZZZ

Tre rimmade regnbågar...

...och en ny förstufarstubro. 

Det började som ett litet lätt projekt med ständiga åsk- och regnavbrott.

Väga av och annat drygt jävelskap innan man äntligen får skruva. Vi gjorde den nya bron mindre än den förra.

Ja vad ska man säga? Fin stil. Jag måste lägga sten nu framför bron. Annars blir det kattskit där på en hundradel. 

Och så regnbågarna då. Jag saltade in dem igår.

Rätt rökare på rätt grusgång.

= Gott som helvete!

Det förflutna i nacken

En sån där dag när barndomsminnena kommer som ett skenande ånglok och kör över en bakifrån. 


En sån där dag när världen är en skrämmande, krävande plats som man inte mäktar med. 


En sån dag när man till varje pris söker trygghetsbubblor hämtade från tider i livet när man inte visste nåt annat. Eller inte ville veta. 


En sån dag när man regregerar och går i barndom, blir ynklig och liten och är tacksam för allt sällskap, alla hjälpande händer och alla lugnande ord. 

Jag minns ångestfyllda somrar, otrygga och skrämmande som en kvalmig trycka inför ett åskväder. Jag minns den krampande känslan i magen och den frysande, ilande känslan på skinnet, illamåendet, darrningarna, svettningarna. 
Det var sommardagar man inte visste vad som väntade, hur det skulle bli, var vi skulle vara eller om man kunde slappna av. Om man kunde vara trygg. Om man kunde åka hem.


Varje doft, varje fuktig vind, varje svep av vissa blommor eller bara känslan i luften kastar mig tillbaka och gör mig till en fånig räka. 


Idag handlar det bara om klara sig och allt det jävla helsike utöver sig själv som man också måste klara. 


Hu bu.

Skyfall och fulätning

Fulätning av resterna från skinksteken - check. Gott som fan med sås till som jag gjorde av skyn. För en gångs skull så har vi ätit söndagmiddag på en söndag. 
Annars brukar det vara lågvattenmärken som pannkaka eller pulvermos och korv. Fast det är gott det med. 

Näbben, Fleka lu och Loostigaste

Nej om jag skulle tvinga mig själv att slå mig till ro framför "Hulken" med Pluto samtidigt som jag läser de gamla Kalle Anka - årgångarna? Jag plöjer mig igenom den ena Carl Barks klassikern efter den andra. Vilka härliga serier. Språket är suveränt. Uttryck som "Vad sätter det åt dig?" eller "Jag ska nog laga så du inte kommer fram!" osv. 


De kunde svenska förr. 


I övrigt så har vi snart kommit upp i samma flyt-yta som Jupiter. Det finns snart inte nånting fast här på jorden, ja inte i Sverige i alla fall, utan allt är som en enorm oasis så till den milda grad fylld med vatten att den knappt håller ihop sina egna molekyler.

Om man kliver utanför dörren så förvinner man ner i nåt upplöst, blött ingenting. 


Piss. 

Folk!

Vi fick ett ryck och åkte och fiskade igår. Ja... vad ska man säga...? Det stod en husvagn vid sjön. Eller på vändplanen. Alla gardiner nere och inte en käft utanför. Fin plats att campa på - nej. 


Jaha, så vi gick och fiskade lite och då får vi se två fårskallar med en hund komma uslandes på andra sidan, ur husvagnen då. När de såg oss vände de och ett, tu jävla tre så stod de och flåsade oss i nacken. 

Mycket vatten i Dalaälven, Bysjön

De SISTA jag vill när vi åker och fiskar är att dyngprata med folk jag inte känner. Dessutom släppte den ena fram hunden mot mig utan att veta om jag var hundrädd eller allergisk. 


Och så infann sig dilemmat att myggjävlarna och svidknotten höll på att äta upp oss. Vi skulle hem till hästarna och hade bara tänkt provfiska i en knapp halvtimme men nu stod kreti och pleti en milimeter från våra ryggar så det var inte bara att packa ihop och dra. 


Det skulle ha blivit så dumt så att vi skulle ha fått gå TILLSAMMANS från sjön till vändplatsen som om vi kände varandra och var där ihop. Det ville jag icke. För nära.


Vi härdade ut så pass att det äntligen gick tillbaka till vagnfan och vi kunde smyga därifrån. 


Jag blir galen på folk. 

Puman från vidderna

Jag är hungrig. Konstant. 


Sen har jag kommit underfund med att jag har förvandlats till en av de där bondkärringarna som jag själv har bevittnat i hela min livstid. Alltså inte kärringar som i gammal utan bara kvinnfolk som är tillsammans med en gube. Pluto säger käring och det är väldigt positivt laddat. 


Jag går i dyngstinkande jeans och fula kängor med håret i en jävla klut, allt för att få det undan från ansiktet. Jag är svettig, hungrig och trött - JÄMT. Varje stund man får sitta ner är guld värd och allt rättar sig efter djuren. Väder, djur och djurmat är nummer ett hela tiden. 


Ja fan vad rolig man blev. Vilket kap va. En puma från vidderna, ha ha ha!


Skitsamma. 

Idag när jag stod och skyfflade betfor så tänkte jag; vad ska man göra egentligen hela livet? Det kanske inte är så lyckat. 


Ja ja, skinksteken blev bra i alla fall och i morgon ska vi tugga i oss den . Jag skulle lätt kunna äta den själv utan nånting till. 


Jag kräver livs. 

358 dagar

Amorina alias "Fleka lu"

Det går 365 dagar på ett år. Har jag hört. Om sju dagar har Fleka lu varit dräktig i ett år. Av juvret att döma så är det inom nåt dygn som hon ska föla. 


Jag vågar inte hoppas att det ska gå bra och allt ska vara riktigt. Uff. 

Himlen igår

Jaha, annars har jag gjort bodypump av det värre slaget i stallet. Jag får panik när det är varmt och fuktigt, broms och flugor så jag försöker hålla stallet friskt och luftigt a la bing bång. Det är svalt och det fläktar skönt där. Om det är jävligt med odjur så får hästarna siesta inne. Man måste skydda dem. 


Nu har jag klyftat upp lite färskjopp och hivat in i ugnen och stekt på lite skivor av en skinkstek. Resten ska jag göra skinkstek av (!). Billigt. 


Storkok is the shit.  

Offra sig

Ja man är ju inte sämre än att man tvingar i sig ännu en portion av dagens livs: äggnudlar och kycklingwok. Jag pressar i mig ett glas Jacobs creek också. 


Nåt får man ju offra. Jo jag har en tratt, hur skulle det se ut annars?

Hela dagen har jag försökt klippa gräset. Har det inte varit det ena så har det varit det andra. Nyss försökte jag igen med både handskar och öronproppar... jaha då började det regna. Igen då liksom. Det har ju inte direkt varit uppehåll tidigare men idag fick man ju nästan se himlen lite. 


Jaha vad blir det nu då? Fredagsmys?


Ha ha ha ha ha ha!!

Sprängd

Igår kväll trodde jag magen skulle sprängas. Den var som om jag skulle ha ätit torr betong och sen fyllt på med några gastuber. Fy vad drygt.


Jag kanske ska döpa om den här bloggen till kroppskrämpebloggen. Alttid är det nå men för mesta är det huvvet. 


Ja det är ju tur man slipper åka och bada i alla fall. Med den här igensatta skallen skulle det vara bli etter värre. Då skulle jag få ligga med ättiksflaska för resten av sommaren. 


Jag har legat en hel sommar ett år. Det var 2002 tror jag. Det började på försommaren med tätare och tätare migränliknande huvudvärk som främst satt runt ögat. Jag jobbade på ridskolan då och var engagerad dygnet runt. Stress och bråk.
Sen blev det värre och värre och smärtan blev som en förgrenad glödgad jävulsslinga från axeln, halsen, tinningen, hjässan, pannan, örat och ögat. Bara ena sidan av skallen. 

Det kom som anfall, attacker, varje dag och det blev värre om jag somnade till vilket gjorde mig livrädd för att somna. Det var nog för att jag bet ihop tänderna när jag sov. Till slut gjorde det ont mer eller mindre hela tiden. 


Smärtan var 10 på en skala av 10. Det var så jävligt så jag inte kunde prata eller röra mig. Tårarna rann, näsan rann och svetten lackade och adrenalinpåslaget fick mig att skaka och ångesten att slå på på en hundradel. Jag kunde i bästa fall kvida. Ingenting hjälpte, inga tabletter, ingenting. 


Det här höll i sig i flera månader. Jag var till läkare, tandläkare, skallröntgen osv osv men ingen kunde ge ett svar varför jag hade sådan olidlig smärta. Och inte nånting jag tog hjälpte. 


Till slut fick jag förtur till en neurolog som förklarade att det måste vara en muskelanspänning som påverkade flera nervbanor i huvudet och ner i axeln. Musklerna krampade, det blev som blåsor under skinnet när musklerna drog ihop sig. De var stora som halva kokta ägg och de tryckte på nerverna.
Muskelanspänningen berodde troligen på långvarig stress och att smärtan nådde sådan hemsk nivå berodde eventuellt på att jag hade en spökande tandrot som "triggat" nerven. 

Ja, jag fick tegretol som är effektivt mot nervsmärta och första gången jag tog det när jag fick ett anfall så var det som en gudagåva. Smärtan mer än halverades. 


Jag har fortfarande kvar den här slingan och när jävulen jagar mig så blir det värre men nu vet jag i alla fall vad det är. 


Då trodde jag på allvar att livet var slut. Jag försvann in i världens depression och dödsångest. Jag kunde inte äta, inte vågade jag sova riktigt, jag kunde inte vara uppe utan låg på sängen alla solvarma dagar när alla andra var på stranden. Vecka efter vecka.


Det var nog bland det värre jag upplevt. 


Nån gång i september började allt avta. Jag fick bukt med tanden, jag blev avkopplad från ridskolan och jag gick och fick akupunktur för att slappna av i axlarna. Men jag åker fortfarande ingenstans utan tegretol.


Kroppskrämpebloggen.

Damm

Nackjävulen i skruvstäd. Smärta smärta, smärtan är min arvedel. Aj vad ont man ska ha jämt. 

Vi försökte se "Uppdrag granskning" igår om Fas 3... det gick inte. Man blir så förbannad. Där står de här förbannade människojägarna i regeringen och pratar om "passiva program" "utanförskap" osv och menar att det här Fas 3 skulle vara nåt annat. Bättre. Dra åt helvete.


Om det är nåt som det kryllar av nu så är det väl passiva jävla idiotförvaringsprogram, utanförskap och klyftor större än Grand Canyon i det svenska samhället. Hur fan kan det vara tillåtet att få sätta efter de mest utsatta grupperna i samhället på det här viset?
Att det får fortsätta? Skandalöst. 


Nu gäller det att försöka genomdriva den här dagen med allt ved det innebär. Snuva, nerver, ont och stall. Sen ska man visst ha nån mat också. 
Igår blev det fiskpinnar och spenatstuvning och dillstekt potatis. Det var förbannat gott. 


Nu måste jag ut innan Plutos dammbygge förstör mina näsa totalt. 

En hamburgare är ingen hamburgare

Jag har nyss ätit en, med rödlök, stekt ägg och smält ost men jag skulle lätt kunna äta en till. 

Tre katter på bilden

Nu är det till att leta upp en burk färg och pensel och rita ett stort kors i taket för nu lyser svetslågan här. Det kan inte vara möjligt. 


Annars då? Jotack, pannvärk bakom ögona' och skräck för höleverans, annars går det väl skapligt. Den där löjliga snuvan vi ådrog oss behagar sitt fast i skallbenet. Skitgrejer. 


Undrar om jag får sova i natt?


Jag behöver verkligen sova alltså. 

Ankaret

Jaså man måste använda båt för att ta sig till stallet? Ja alltid är det nå sa Långben. Dagarna på stranden är lätträknade. Å andra sidan får jag skräck när det är svetslåga ute. 


Svår avvägning. 

Sömnen behagar också hålla sig undan. Ännu en natt med Kalle Anka vid köksbordet. Hårdbrö', köttfärsbiff och mjölk. Ja slipper man skräck så man kan äta så är det bättre än allt. 


Det är ingen hit att vanka framåtböjd och illamåendes mellan säng och toa. 


Sådana här dagar önskar jag att jag orkade baka. Att jag KUNDE baka. På riktigt alltså. Det är verkligen inte min starka sida. Jag fattar inte varför det går åt helvete, jag gör ju som det står i receptet. 


Det skulle inte vara så dumt att välla upp en hög bullar på ett galler under fina bakdukar men jag har inte tålamodet. Bara ibland och då har jag inga ingredienser hemma. Till bullar. Kanske till en gryta, men det är en annan femma.


Den behöver inte jäsa t ex.

Annars är det upplagt för mysighetstider. Om man hade nerver till det. Sitta ute, grilla, fiska osv. 
Om man går tillbaka ett år så såg tillvaron helt annorlunda ut. Det var bland det värre jag varit med om. Då handlade allt om överlevnad timme till timme. 
Pluto och jag höll i en boj långt ute på havet och vi bara hoppades att den skulle driva mot land. 


Jag tror vi börjar bottna nu. Och nu får inte vinden vända. Kanske bäst man kastar i ankaret?

Smärre breakdown

Ja herregud vilka jävla spel...


Skallen löper amok och kroppen ger vika. Sömn kan man ju glömma. Upp 100 gånger innan krypningarna får hålla undan för galen mardrömslik halvdvala. 


I tolvtiden  i natt satt jag i köket och åt kräm och mjölk och läste herderliga gamla Carl Barks - Kalle Anka äventyr. Jag har de inbundna årgångarna och jag kan inte sova. 


Nu har jag stickningar och ilningar i hela kroppen och inuti huvudet. Synd att hela Sverige stannar på sommaren, då när man behöver instanserna som mest. Typ... psykologer.

Pluto på Hävlingen

Det gäller att ha så pass mycket självdiciplin, självbevarelse, och en vilja om att ta hand om sig att man, faktiskt, tillåter sig att få känna sig som en räka. 


Kasta åt sidan alla "ta vara på dagen" känslor. Ta vara på dig själv istället. Ja jag säger det till mig själv för jag sitter här med den värsta sortens myrkrypningar och tycker att jag borde och måste en massa och passa på och jävulen och hans felmönstrade klänning.


Kan man få slappna av kanske? Kan man tillåta sig själv att få slappna av? Var kommer den här förbannade prestationsjävulen ifrån? Inifrån? Ja. Utifrån? Ja. Åt helvete med det. Jag orkar inte. Inte nu. Lyssna för satan, lyssna på sig själv. LYSSNA! Ska det vara så svårt? 


Ja. 

Bästa fru Bull tog upp det här med potential häromdagen. 


Jag tror kraven kommer därifrån. Om man har insett sin potential och så gör man inget av det! Skandal. Sicket slöseri. BAH!


Jag skulle kunna ha läst mig till nåt suveränt yrke, jo jag har ju gjort det för all del (här kommer försvarstalet) jag är ju diplomerad hästskötare och ridinstruktör... men liksom pffff vad är det?


Man ska ju ANSES som sådan också, så pass att man blir erkänd och anlitad. För det krävs det nån form av allmän... ja SYN på en att man är nån att anlita. 


Tro mig, för det behöver man inga kursintyg när det kommer till det enskilda ekipaget, då är det mer den allmänna uppfattningen som spelar in. Inte vad man verkligen kan. 


Det är svårt att visa och BEvisa. 


Jag skulle ha kunna läst vafan som helst (här kommer skrytet) eftersom jag blivit begåvad med ett jävla minne och en förmåga att hålla en miljard grejer i skallen. 


Jag skulle kunnat ha bli idrottare eller polis eftersom jag har en skaplig fysik. 


Jag skulle kunnat ha lära mig spela instrument eftersom jag har så kallat musiköra. 


Potentiell döskalle. 


Jag skulle kunnat ha målat tavlor eller skrivit böcker men jag tar mig inte ens för att plocka fram en pensel eller att plita ner ett enda ord i följd. Ja annat än i bloggen då. 


Potentiell prestationsstress professional. 


Potentiellt bryt.